Att inte göra avkall på något är att skita i det
Vi är bjudna på en ganska stor fest i hyrd lokal.
Under middagen har jag en kvinna i ljusrosa klänning vid min vänstra sida. Hon är tandläkare och lantbrukare på heltid.
Jag frågar om hennes liv, hennes yrkesval, hennes vardag.
Vi har trevligt, men det är något som skaver.
Efter ett par glas lossar tungans band och hon serverar, apropå min tallrik med grillade grönsaker, den stora vegoindignationen.
”Men hur ska vi göra med all åkermark? Ska vi bara låta den växa igen?” säger hon och försöker le, men hennes kisande ögon avslöjar allt. Hon har ogillat mig så länge.
”Jag tycker inte att jag ska behöva ha lösningen på hur man avvecklar nötindustrin bara för att jag har valt bort att äta djur, men ja?”
Jag ursäktar mig och går på toaletten. Jag betraktar min alternativa uppsyn i spegeln. Jag tänker inte ta ansvar för att mitt kostval är hennes röda skynke, men jag vill heller inte förstöra min kompis fest genom att gå i polemik.
”Alla journalister är miljöpartister och vänsterpartister”, säger kvinnan när jag kommer tillbaka.
Alla bönder hatar Miljöpartiet, tänker jag och tittar på värdinnan som sitter vid bordets kortsida.
”Det här kanske kan låta hårt, men jag tycker inte att det är en mänsklig rättighet att vara bonde. Däremot är det en grundläggande mänsklig rättighet att ha tillgång till en hållbar planet”.
Varenda por i hennes ansikte drar efter andan. Hon suger syre med sin uppsyn.
Hon återgår till Miljöpartiet, hur skönt det ska bli när de åker ur riksdagen, hur jävligt det är att hon inte får använda vilket gift hon vill till lökodlingen.
”De vill bara förstöra för alla bönderna” säger hon.
”Tror du att det är miljöpartiets agenda? Att förstöra för bönder? Menar du att de är onda?”
”Nej, men det måste ju gå runt. Miljöpartiet är farliga, de skrämmer mig”.
”Skräms du inte mer av Sverigedemokraterna?”
”Nej, de har gjort mycket bra för Sverige”.
Stod inte luften stilla innan så gör den det nu. Jag kan se mina egna tankebubblor hovra ovanför våra huvuden.
Här har vi alltså att göra med en välutbildad, till synes normalbegåvad person som tycker att skärpta besprutningsregler vid lökodling är farligare än nyssnassar.
Jag blir spak.
”De har satt invandringen på agendan, vi har inte råd att ta emot fler”
Jag säger ingenting, för vad ska jag säga? Det är inte olagligt att vara dum.
Sen kommer den, meningen som blottlägger hela hennes själ.
”Jag vill inte göra avkall på något”.
Hon vill inte göra avkall på något. Denna 2000-talets fras för att ge fullständigt fan i hur det går.
Hon vill inte göra avkall och jag vill inte göra mer våld på mig själv.
Jag suger på en majskolv. Det är 29 grader i skuggan.
God natt:
Förlorar mig i en artikelserie på SvD om hur otroligt avgörande sömnen är för den som vill vara frisk. Har nu svårt att somna.
Ond natt:
Ägnade den heta gårdagsnatten åt att se ”Get out” med en av tonårsdöttrarna. Har nu svårare att somna.