Sluta gnäll – Almedalen är en fantastisk verkstad för demokrati

Visby.

Från vänster till höger och sedan ännu längre höger ut gnäller de på Almedalen.
Det är för dyrt, för stort, för jippoartat – själva politiken kommer bort, det är inte lika demokratiskt som förr, så här kan det inte hålla på!

Visst är det lätt att bli överväldigad. När jag på söndagen promenerade genom Visby lyssnade jag som hastigast på ett seminarium som företaget Rexel höll om solenergi – Sverige har i dag 53 999 laddbara bilar, år 2020 är de 600 000, var ska energin komma från? Jag passerade en organisation som kämpar för att medborgare i muslimska länder ska få rätt att konvertera till andra religioner eller vara ateister, passerade organisationen Djurens rätt som lovade en fin present om jag blir medlem och hörde runt hörnet Gudrun Schyman säga "det handlar på djupet om mänskliga rättigheter".

Mer brydde jag mig inte att lyssna för jag skyndade till ett fullsmockat seminarium om legalisering av cannabis.

Man kan storkna för mindre.

En professor i konstvetenskap förfasade sig i lördags på DN Debatt över kommersialiseringen av Almedalen. Han krävde ett slut på geschäftet.

I Dagens Samhälle, en tidning utgiven av Sveriges kommuner och landsting, SKL, ondgör sig Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad över att Almedalen är "för mycket lobbyfest och för lite demokrati". Nils Karlsson, kommunalråd för Miljöpartiet i Malmö, kallar Almedalen "helvetet på jorden". Hans definition av helvetet är: "en marknadsplats för idéer utan någon utsträckt hand till dialog".

Så där fortsätter det. Expressen passar på att publicera en enkät med riksdagsledamöter där den sammanfattande rubriken lyder: "Förvuxen, dyr och tillför inget".

Ytterkantspartiet Alternativ för Sverige, som vill utvisa minst en halv miljon invandrare och "dränera det politiska träsket", säger att Almedalen är ett bedrägeri med skattepengar.

Mitt emot Aftonbladets tält på Cramérgatan finns dessa organisationer:

  • Njurfonden.
  • Lärarnas riksförbund.
  • Moderaterna.
  • Samarbete för människor i sorg, Sams.
  • Sveriges tivoliägares förening.
  • Djurens parti ("Rösta in elefanten i rummet").
  • Falun Dafa – "en traditionell självkultiveringsmetod för kropp och sinne" – med ständigt mediterande människor på gatan.
  • Gotlands kvinnojour.
  • Dagens Samhälle.
  • Afa försäkringar.
  • Lärarförbundet.
  • Arbetarnas bildningsförbund, ABF.

Det är underbart att vandra omkring på idéernas marknadsplats. Här knallar turister omkring – och här kommer Carl Bildt – här flåsar ständigt jagande journalister – och här haltar arbetsmarknadsminister Ylva Johansson med bister min på kryckor – här står företrädare för företag och ideella organisationer, alla med sökande ögon och förhoppningsfulla leenden: kom och lyssna!
I år är det 4200 evenemang på en vecka.

Jag har bara varit i Almedalen en gång tidigare, 1984. Om jag minns rätt var det ett evenemang då, socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Och så hade Olof Palme en informell träff med den handfull journalister som var där.

Vore en sådan tillställning bättre för demokrati och folkbildning?

Självklart inte.

Kritiken mot Almedalen innehåller inte bara några rejäla skopor gnäll, den är också elitistisk. Politik är för fint för att beblandas med tingeltangel. Volvo och Volkswagen är här för att berätta att de satsar på el. Bilhandlare! Fi donc! Allmänheten tittar in på seminarier, lyssnar en stund och går vidare. Finns inga seriösa människor kvar i vårt arma land!

Jag sätter mig med en kopp oförskämt dyrt kaffe och bläddrar i det 410 sidor tjocka programhäftet. Jag häpnar över bredden och djupet. "Hur skapar vi ett i grunden nytt samhälle med friska harmoniska människor?" "Skydd mot religiös påverkan av minderåriga." "Ökar nykterheten bland unga?"

Tänk att här på Gotland få uppleva en av de största demokratiska verkstäderna i mänsklighetens historia.