Lagrådet kritiserar ny lag om folkmord
Varför kriminalisera det som redan är olagligt?
Lagrådet ställer en viktig fråga i samband med att förnekande av folkmord förbjuds.
I en demokrati värd namnet är det tillåtet att ha även motbjudande åsikter.
Gränser måste finnas, paragrafer om allt från hets mot folkgrupp till förtal existerar av goda skäl, men den som håller sig inom lagens ramar måste vara fri att säga vad hen vill, hur obehagligt budskapet än må vara.
Jag hade inte haft anledning att påpeka dessa självklarheter om det inte vore för att regeringen härförleden beslöt att gå vidare med förslaget att peta i bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Förnekelse av förintelsen och ”vissa andra internationella brott” ska kriminaliseras.
Det finns en bakgrund till detta tilltag som måste förklaras. Det är en surdeg som justitieminister Gunnar Strömmer har ärvt från Morgan Johansson som i sin tur tog över stafettpinnen från Beatrice Ask.
Hon i sin tur hade att hantera ett rambeslut i EU år 2008 om bekämpande av vissa former av rasism. Ett sådant beslut är bindande för medlemsstaterna, men praktiskt nog överlåts det åt nationella myndigheter att avgöra på vilket sätt det ska införas.
Sverige konstaterade att den inhemska lagstiftningen i form av hets mot folkgrupp. uppvigling och olaga hot uppfyllde rambeslutets krav och gjorde ingenting åt saken.
Åren gick utan att någon tänkte på saken, men i februari 2021 beslöt EU-kommissionen att ta Sverige i örat.
Under hot om att släpas till EU-domstolen tillsattes raskt en kommission som knåpade ihop ett förslag till lösning som regeringen nu har valt att gå vidare med.
I går kom så Lagrådet, vars uppgift är att granska nya lagar innan de träder i kraft, med sitt yttrande.
Dessa högt uppsatta jurister avstyrker inte förslaget, men kliar sig i huvudet över ett inslag i det.
Varför i hela friden ska en uppmaning till hot eller våld mot enskilda ingå i en lag som skyddar vissa grupper?
De suckar och påpekar försynt att det redan finns bestämmelser i brottsbalken som kan tillämpas. Olaga hot, förtal, ärekränkning och så vidare.
”Vad en bestämmelse med en mera utvidgad innebörd skulle tillföra är för Lagrådet oklart”, skriver juristerna i en artigt återhållsam sågning som betyder att detta inte är någonting annat än dumheter.
Det går att påstå att jag är överdrivet petig som tar upp detta. Men den här lagen ska ses i ljuset av att det pågår en utveckling mot inskränkt yttrandefrihet.
Lagen om utlandsspionage kan försvåra för medier att avslöja allvarliga missförhållanden, ett förbud mot koranbränningar applåderas av islamistiska despoter, listan kan göras längre.
I ett pressmeddelande säger Strömmer att lagen ska träffa även sådant som kan ”förstärka idéer som kan strida mot våra grundläggande demokratiska värden”.
Smaka på de orden. Att i debatt utmana majoritetssamhällets uppfattning om hur en demokrati ska vara beskaffad kan bli olagligt.
Det här är en lag fylld av konstigheter. Vissa internationella förbrytelser blir även i framtiden tillåtet att förneka.
Att ljuga om kommunistiska massmord eller om att folkmordet på armenierna under första världskriget aldrig ha inträffat kommer att vara okej. Men inte att förneka förintelsen.
Vi får leta länge efter att hitta logiken i en sådan ordning.
Regeringen är inte dummare än att den begriper hur vanskligt allt det här är. Det mumlas om att tilltaget bara är ett förtydligande av redan gällande lag och att det även i framtiden ska gå att diskutera om ett visst brott är folkmord eller ej.
Men det spelar ingen roll. Demokratier håller sig inte med åsiktsförbud. Lögner möts i fri debatt, sanningen blir inte sannare av att lagstiftas.
Värst med dumheten är dock att det införs helt i onödan.
FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter är nämligen av betydelse i sammanhanget.
Hur detta regelverk ska tolkas har fastslagits av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
Under punkt 49 står bland annat följande att läsa:
”Lagar som straffar meningsyttranden om historiska fakta är inte förenliga med de skyldigheter som konventionen ålägger konventionsstaterna när det gäller respekten för åsikts- och yttrandefriheten”.
FN trumfar i detta hänseende EU.
Känner regeringen ens till det här?