Vem kommer att tro på Gudrun nu?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ingen vill betala de höga skatterna i Sverige. Det är ett rackarns myglande till höger och vänster. Men det var oväntat att Gudrun Schyman stigit fram som praktexemplet Ellen.
När inte ens hon har lust att betala skatt så orkar man knappt att vara cynisk och desillusionerad längre.
För man ville ju tro på henne, man hoppades att hon var riktig och sann. Så skjuter hon sig i foten så det skvätter.
I vänsterpartiets program står bland annat följande:
”De groteska skillnaderna mellan rika och fattiga, både i Sverige och ännu mer internationellt, beror inte på att de rika ansträngt sig mer eller varit smartare – skillnaderna beror framförallt på skillnader i makt och på att den som redan har mycket lätt kan skaffa sig ännu mer.”
Så är det, den som har mycket kan skaffa sig mer. En partiledare har både makt och pengar, men inte räckte det för Gudrun. Vi ska också betala hennes fester, taxibilar och resor. Är det solidariskt med arbetarklassen? Eller handlar det om att omfördela resurserna i samhället?
Okej, om en utfattig ensamstående mamma försöker sig på ett fuskavdrag för att få råd med att köpa skor till ungarna. Man kan till och med hacka i sig att en moderat försöker sig på en nolltaxering, de hycklar i alla fall inte.
Men till och med en vacklande skattemoral har sina gränser.
Det går inte att låtsas stå på de underbetalda kvinnornas sida samtidigt som man är högavlönad och försöker lura staten.
Hon pratar om slarv, men tänk på avdraget hon gjorde för flygbiljetten till Nya Zeeland och Australien. Den var betalad med eurobonuspoäng och då skrivs bara skatterna, några hundra kronor, ut på biljetten. Ändå ville Gudrun dra av kostnaden på 13 877 kronor i sin deklaration.
Hon måste aktivt ha tagit reda på priset och sedan försökt dra av det. Nog för att det kan vara löjligt krångligt att deklarera men att göra så är inte slarv, det är rent fusk.
Makt korrumperar. Det går inte längre att lita på någon. Partiledningen i forna Sovjet levde också ett bra liv medan arbetarna fick hålla käften och slita ont.
Vem kommer tro på Gudrun Schyman i fortsättningen? Inte jag i alla fall. Kan ni se henne debattera skattepolitik i riksdagen?
Tyvärr får man säga, för hon var viktig, en kvinnlig partiledare, en klok och arg röst. Man blir arg på sig själv att man köpte konceptet.
Kanske kommer någon ädel och renhjärtad typ att efterträda henne. Men det är ett fåfängt hopp för sådana finns inte någonstans.
Nä, det är bara att inse, man är en stor förlorare. Vad finns det för mening att arbeta och betala skatt? Inte fan räcker mina pengar till att förkorta sjukhusköerna och betala Gudruns partyn. Varför håller man på? Varför tror man ibland på vad folk säger?
Lika bra att flytta till en koja i Sveg och odla svarta jordgubbar.