Att två av tre mord sker utanför gäng är ingen attraktiv rubrik
Två av tre mord sker utanför kriminella miljöer.
De nya siffrorna från Brå är intressanta, inte minst sett i ljuset av att gängens dödliga uppgörelser triggat den ena justitieministern efter den andra till att ägna aktningsvärd energi åt att avskaffa rättssäkerheten.
Det är förvisso med rapporten ”Dödligt våld i Sverige sedan 1990” och som sträcker sig fram till 2021 som med all annan statistik, den går att vinkla efter behag och ideologisk tillhörighet.
Sverige sämst i EU, Sverige ligger på lägre nivå än Europa i sin helhet, Sverige har oerhörda problem, Sverige är på rätt väg ... det står var och en fritt att plocka sina russin ur kakan.
Med det sagt förefaller det mig finnas utrymme för en annan berättelse om morden i vår tid än journalistikens vanliga och febriga rapportering om gangsterbossar som från en solstol i paradiset ger order om ännu en avrättning.
Det är ju trots allt så att de flesta fallen av dödligt våld inte utspelar sig i gängens värld. De flesta sker i andra världar.
Mord inom familjen, rån och inbrott som urartar, spontanbråk med katastrofal utgång, psykiskt sjuka som inte förstår vad de håller på med.
Alla de här tragedierna som endast undantagsvis når löpsedlar, morgonsoffor och mediesajternas topplaceringar.
Just spontanbråk, dispyter som av en eller annan anledning bryter ut, är en nästan lika stor kategori som mord i kriminella miljöer.
Jag påpekar inte detta för att försöka bagatellisera den organiserade brottslighetens härjningar. Jag påpekar detta för att sanningen, som så ofta, är underrapporterad.
Sant är för all del också att Sverige har allvarliga problem med dödligt skjutvapenvåld.
Brå påminner om någonting viktigt, men som vi redan vet:
Det dödliga våldet i Sverige minskade, precis som i resten av Europa, fram tills 2013, då det började öka.
Det var morden i kriminella miljöer som sköt fart. Ett dödligt våld som nu har ökat i två decennier och som under åren 2018–2021 utgjorde den största kategorin av denna form av brottslighet (cirka 34 procent).
Tidningar, radio och tv påstår ibland felaktigt att Sverige har flest mord i EU.
Sanningen är att det är det dödliga skjutvapenvåldet med unga män som offer som sticker ut. Och det rejält:
5,6 avlidna per en miljon invånare år 2021. Motsvarande siffra för övriga Norden är på ungefär halva den nivån.
Annan statistik är något mindre dyster i varje fall i ett internationellt perspektiv.
Jämfört med Europa i stort ligger Sverige på en lägre nivå avseende dödligt våld med kvinnor som offer, för att ta ett exempel.
I rapporten har Brå även med en graf från Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik över åren 1960 till 2021.
Om vi ska tro de siffrorna skedde flest mord i Sverige per miljon invånare mellan åren 1989 och 1991.
Sedan började det dödliga våldet sjunka, för att för ett drygt årtionde sedan skjuta fart igen.
Hur ser då framtiden ut? Om den vet vi i vanlig ordning inte mycket.
Kanske tröttnar gangsters på att skjuta varandra. Kanske får alla dessa lagskärpningar och nya polisiära verktyg effekt.
Det går att konstatera att bilden är mer splittrad än tidigare, då gangstermorden blev fler och det dödliga våldet i övrigt sjönk.
Nu är inte trenderna lika tydliga. Dödligt partnervåld minskade under andra hälften av 00-talet men låg på en stabil nivå under 2010-talet.
Och under mitten av 2010-talet noteras en viss uppgång i dödligt våld i samband med spontanbråk och dispyter, med en stabil högre nivå därefter.
Med de orden lämnar jag över till politiker, kommentariat, nätkrigare, demagoger och troll att göra vad de vill med rapporten.
Kreativa tolkningar, djärva slutsatser och rubrikvänliga utspel kommer troligen inte att saknas.