Vi behöver en sömnrevolution

När aspirerande författare förr i tiden frågade mig hur jag hann publicera så många böcker brukade jag ge tre råd: ”Läs snabbt, skriv snabbt, sov aldrig”.

När alla andra hade somnat inledde jag nämligen ett nytt arbetspass som varade större delen av natten, och satte en ära i att ändå gå upp före de andra, ta hand om hushållssysslorna och sedan dra igång skrivandet igen. Och om jag någon gång fick en svacka fyllde jag bara på med mer koffein, för att blockera det förfärande sömntryck som riskerade att rycka bort timmar då jag kunde lära mig, skapa nytt eller festa hårt.

Jag kände mig som en kung – och samtidigt mådde jag sämre, skrev sämre, förkortade mitt liv och riskerade att förkorta även andras när jag satte mig bakom ratten.

Om jag inte förstod det då inser jag det nu när jag tar del av sömnforskningen i Matthew Walkers uppmärksammade bok Sömngåtan. Den dokumenterar alla de sätt sömnen varje natt renoverar den kropp och själ som vi sliter så på under dagen – om vi får de 7 till 9 timmar vuxna behöver. Och den förklarar hur sömnbrist ger sjukdomar, demens och fetma.

Visst är det viktigast att använda våra vakna timmar väl, men som Walker visar är det sömnen som gör det möjligt. När vi sover förstärks dagens minnen och inlärning, och våra drömmars associativa kaos fyller funktionen att integrera nya insikter och händelser med vår redan etablerade kunskapsmassa. Allt detta gör oss snabbare i huvudet under våra vakna timmar.

Det är svårt att läsa Sömngåtan utan att oroa sig över att vi har försummat sömnen under försöken att maxa vakenheten. Tonåringar som av naturen har en senare dygnsrytm tvingas upp till skolan så tidigt att de blir kroniskt sömnberövade. Vi sover för lite under veckorna och försöker sova ikapp på ledigheten, vilket inte går, utan bara förstör de rutiner som gör sömnen lugnare. Vi chockas av väckarklockan och trycker därför på snooze, vilket chockar kroppen om och om igen.

För att rädda naturen har vi gått över till LED-lampor som ger ett blått ljus som förstör vår sömn. Och om du läser denna artikel på platta eller mobil stirrar du rakt in i det ljuset, vilket är en usel idé om du vill somna in strax därefter. Lägg dig i tid med en bok i stället.

Vi behöver en sömnrevolution, som slutar associera sömn med svaghet. Det borde vara mer statusfyllt att sova länge än lite. Förr kände jag mig som en förlorare om jag somnade före midnatt, nu känner jag mig som en förlorare om jag inte gör det.

Jag har förmodligen en för stabil nivå av melatonin, det hormon som ger sömnen en startsignal. Det gör att jag sällan känner mig trött och inte bekymras av jetlag. Det låter praktiskt, men innebar att jag inte gick och lade mig i tid, och inte fick den sömn jag behövde. Det förändrades när jag träffade min fru, som har regelbundna vanor och medvetenhet om sitt sömnbehov. När jag väl lurats till sängen, att släcka lampor och datorer var det lättare att somna in. För den som inte har turen att ha en sådan partner kan ett gå och lägg dig-larm och disciplin fylla motsvarande funktion.

Numera sover jag bort nästan en tredjedel av dygnet, men det gör att jag för första gången är vaken på riktigt de resterande två tredjedelarna.


INGEN SOVER ALDRIG

Men Edison, Churchill och Thatcher sov ju bara några timmar? Jo, men de kompenserade med dagliga tupplurar. Thatcher installerade till och med ett skräddarsytt huvudskydd i tjänstebilen så hon inte skulle skadas om den bromsade.

HUR GÖR DJUR?

Elefanter sover bara 4 timmar om dagen, pungråttan 18 timmar. Valar och delfiner kan sova med en hjärnhalva i taget. Flyttfåglar tar återkommande sekundsnabba sömnstunder under långresorna.

Följ ämnen i artikeln