Vem som gör rätt vet vi först när vi har facit

Över hela Europa stänger skolor och gränser.

Sveriges satsar på en annan taktik med bland annat info-kampanj till befolkningen.

Naivt eller smart?

Vem som gör rätt och vem som gör fel visar sig först när vi har facit.

En sak kan man definitivt slå fast. Av det annars så stolta samarbetet inom EU har vi i stort sett inte sett någonting under coronakrisen.

Tvärtom är det nationella intressen och ensidiga åtgärder som gäller.

Det sägs ju att det är i en verklig kris som vikten av en organisation som EU visar sig. Så var det under euro-krisen och när det gällde att hantera brexit.

Men aldrig har väl bristen på enighet och samordning synts så tydligt som nu i den kanske värsta krisen i sedan andra världskriget.

I början vägrade Sverige och stora delar av övriga Europa att hjälpa Italien när de vädjade om mer skyddsutrustning. Tyskland med flera har stoppat export av medicins utrustning. Alla vill, fullt förståeligt, se till att det räcker till det egna landets medborgare.

Men det blir problem i en globaliserad värld där många nödvändiga varor produceras i bara ett fåtal länder och själv grundförutsättningen för att samhällena ska fungera är öppna gränser. Nu sägs det visserligen att varutransporterna ska hållas i gång. Men hur länge går det om gränserna i övrigt är stängda?

En del av förklaringen till att länders agerande skiljer sig åt är säkert att krisen har nått olika stadier i olika länder. I Italien och Spanien har vi sett en som de verkar snabbare smittspridning än i Sverige. Men när det gäller våra nordiska grannar Danmark och Norge kan utvecklingen knappast vara så totalt annorlunda.

Stark tro på experter

Förmodligen handlar det mer om att vi i Sverige har en väldigt stark tro på våra expertmyndigheter. Särskilt inom smittskydd där de flesta politiker inte kan konkurrera när det gäller kunskaper.

I Danmark och Norge är det politikerna som tagit kommandot. Syftet med att stänga skolor och gränser är givetvis att hejda smittspridningen. Men ett annat viktigt skäl är att visa handlingskraft och ingjuta förtroende i medborgarna. Både för att få dem att ta krisen på tillräckligt stort allvar men också för att politikerna ska komma helskinnande ur krisen när det är dags för nästa val.

Svenska experter ifrågasätter hur effektivt det är att bomma igen gränser och pekar istället på individens personliga ansvar. Det är i slutändan var och en av oss som medborgare som måste kliva fram och göra rätt saker. Allt från att tvätta händerna ofta till att stanna hemma om man har förkylningssymtom.

Sverige verkar lita mer till att medborgarna gör vad som förväntas av dem om de får korrekt och detaljerad information. På sin presskonferens meddelade statsminister Stefan Löfven att regeringen satsar 75 miljoner kronor på en informationskampanj.

Många länder inför betydligt strängare åtgärder och hotar med fängelse och böter för den som bryter mot dem.

Steget efter

Den senaste veckan har det funnits en känsla av att Sverige hela tiden ligger ett steg efter, att vi inte gör tillräckligt.

Men man ska komma ihåg om att det handlar om en svår balansgång för beslutsfattarna. Det finns inga liknande erfarenheter att falla tillbaka på. Det finns ingen manual. Detta är okänd mark.

För även om det här handlar främst om medborgarnas hälsa så handlar det också om samhällets överlevnad i den skepnad vi varit vana att se det. Att helt stoppa smittan verkar inte längre vara ett mål eller möjligt. Nu handlar de enligt de ansvariga om att alla inte ska smittas samtidigt. Att dra ut på förloppet så att inte sjukvården kollapsar.

Förutom människoliv står också enorma ekonomiska värden på spel. De närmaste veckorna kommer varslen att dugga tätt inom många branscher.

Arbetslösheten knackar på mångas dörr. Ju längre krisen håller på desto värre blir det.

Jag tänker avstå från att värdera om Sveriges taktik är bättre än Danmarks och Norges, Tysklands eller Italiens. Sanningen är att ingen vet även om majoriteten verkar tro på mer drastiska åtgärder än Sverige.

Det sägs att Sverige av de andra ländernas ses som en experimentverkstad. Några, som Kina, anklagar Sverige för att inte ta kampen mot viruset på tillräckligt stort allvar.

För stunden ser Kina med sin oerhört tuffa approach ut att ha fått bukt med utbrottet men vad händer om det blir nya utbrott?

Och hur länge orkar Sverige stå emot trycket från de övriga ländernas närmast totala nedstängning av sina samhällen?

När vi får facit kan det vara för sent.

PODD Coronaviruset är en pandemi – vad händer nu?

I dagens avsnitt pratar vi om hur coronaviruset blivit en pandemi och hur länge det kan pågå. Gäst är Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen