Polisen mörkar vapensmuggling från Turkiet

Tullverkets underrättelseenhet i Stockholm visar beslag av illegala vapen.

I en ny rapport mörkar Polisen ett välkänt faktum:

Många av de vapen som gängen i Sverige skjuter ihjäl varandra med kommer från Turkiet.

Redovisningen av uppdraget att kartlägga illegala vapen som regeringen har gett Polisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten blev i dag offentlig.

Att den inte innehåller några sensationer innebär inte att den är oviktig. För det är den sannerligen inte.

Det finns gott om illegala vapen i Sverige, enligt bedömning närmare 5 000, vissa av dem stjäls från människor som har tillstånd att ha dem, andra byggs om och har i sina slutversioner aldrig förekommit på en legal marknad.

 

I allt väsentligt rör det sig dock om revolvrar och gevär som har smugglats in i Sverige, förbi tulltjänstemän som gör omkring 100 beslag om året.

Inget av detta är goda nyheter, men i rapporten redovisas också att samarbetet mellan berörda myndigheter har blivit effektivare och lett till användbar kunskap, som inte minst varit nyttig då politiker ska uppvaktas med önskemål om vässade lagar.

Dessutom har det blivit fart på EU-kommissionen, som har tagit medlemstaterna i örat och anmodat dem att bli bättre på att hjälpa varandra.

Så långt innehållet i rapporten. Men än intressantare är uppgifterna den inte innehåller. Eller rättare sagt, informationen som har belagts med sekretess.

Två automatvapen, ett hagelgevär och en pistol hittades i en resväska på en buss i Berlin. Väskan tillhörde en man som var på väg till Sverige.

 

Jag ska under rådande värmebölja inte tråka ut läsarna med en alltför långrandig utläggning om det mödosamma arbetet med att få ut sammanställningen, men några rader är på sin plats.

Rapporten presenterades för regeringen förra onsdagen, den 21 juni. Samma dag begärde jag ut den.

Midsommaren kom och gick och först i dag på eftermiddagen damp den, efter ett antal påstötningar, ner i mejlen.

Det visade sig att sammanlagt tio rader i den 38-sidiga redovisningen har strukits över.

 Tullen gör varje år omkring 100 beslag av revolvrar och gevär.

Varför en så här pass måttlig sekretessgranskning ska ta nästan fyra arbetsdagar är inte alldeles enkelt att förstå, varför det finns skäl för fler än konspirationsteoretiker att misstänka att polismyndigheten medvetet har förhalat i en förhoppning om att medierna ska glömma denna nyhet och rusa iväg till nästa story.

En taktik som polisen för övrigt använde då utredningen om Mats Löfvings död skickades till Arbetsmiljöverket och därmed blev offentlig.

Den mejlades efter kontorstid deadline day. Nästa dag var det fredag, den klassiska dagen att presentera dåliga nyheter, då redaktionerna är på väg ner i varv och helgbemanningen tar vid.

 

Sju av de överstrukna raderna i vapensmugglingsrapporten återfinns i en avdelning som handlar om ”problemområden” som presenteras i ”lägesbilden”.

Resterande tre efter en formulering senare i rapporten om initiativ som har tagits med ”internationell koppling”.

Vad handlar då detta hysch-hysch om?

Det finns redan vid en snabb genomläsning mycket starka skäl att misstänka att Polisen mörkar att Turkiet är ett av de länder som de flesta vapnen kommer ifrån.

I utredning efter utredning de senaste åren har det nämligen slagits fast att automatgevären och allt vad det nu är ofta smugglas därifrån.

Många illegla vapen i svensk gängmiljö kommer från Turkiet.

Ta exempelvis ett par formuleringar i Polisens sammanställning över beslagtagna vapen i Stockholm 2020:

”De länder där det flesta vapen hade tillverkats var Turkiet och f.d Jugoslavien”... ”Över en tredjedel av pistolerna var konverterade start-och tårgaspistoler, varav Zorakis från Turkiet var överlägset vanligaste fabrikatet”...

Men i den nya rapporten nämns Turkiet märkligt nog inte en enda gång. Balkan, däremot, ett annan del av världen som vapen flödar ifrån, figurerar dock i versionen som lämnats ut till mig.

Det sista tvivlet om vad Polisen försöker undanhålla allmänheten är den promemoria som regeringen bygger sitt förslag om skärpta vapenlagar på, presenterad under viss ståhej i slutet av april av den moderate justitieministern Strömmer och representanter för övriga tidöpartier.

I den står bland annat att läsa att ”enligt en rapport från Polismyndigheten, Tullverket och Åklagarmyndigheten 2023” har smugglade vapen ”haft ursprung från västra Balkan, Bulgarien och Turkiet”.

Oooops. I ett dokument inte många läser får vi alltså hela bilden.

Det har gått någon vecka sedan rikspolischef Anders Thornberg efter att flera gånger fått stryk i domstol lovade att de genanta försöken att överklaga de självklara besluten att tillåta koranbränningar skulle upphöra.

 

Knappt har vi hunnit dra en lättad suck över beskedet innan det är dags för det löjeväckande tilltaget att hemligstämpla någonting välkänt.

Det finns ingen annan rimlig förklaring till dessa egendomliga manövrar än nervositet över att despoten i Ankara ska bli ännu surare än vad han redan är.

Ni vet, den där auktoritäre figuren som bara härom dagen i ett samtal med Natochefen Stoltenberg förklarade att Sverige kan glömma medlemskap i militäralliansen så länge regeringen i Stockholm tillåter kurder att utnyttja sin grundlagsfästa rätt att protestera.

Hänsyn till Erdogan motiverar inte sekretess.

Någonting säger mig dock att Erdogan och hans stab är mycket väl medvetna om att vissa kriminella organisationer i Turkiet är tunga aktörer i den illegala internationella vapenhandeln.

Men den aspekten är av underordnad betydelse. Det väsentliga är att även om hänsynstagande till presidentens blodtryck möjligen går att moraliskt stödja för de mest högljudda Natoanhängarna, är det inte ett juridiskt godtagbart skäl till att plocka fram den svarta tuschpennan.

 

Antingen har Sveriges största myndighet blivit aktivistisk och försöker på eget bevåg hjälpa nationen in i militäralliansen. Eller så har den tagit intryck av diskreta påtryckningar från regeringen.

Inget av alternativen är smickrande för polisen.