Segertåget som kom av sig

Det skulle ha blivit högerpopulisternas segertåg. Men de gröna stal mycket av rampljuset.

Valresultatet ger en splittrad bild av Europa.

Men det finns en klar vinnare. Rysslands president Vladimir Putin.

Val handlar väldigt mycket om förväntningar. Alla trodde att högerextrema och högerpopulistiska partier skulle ställa till med en politisk jordbävning. Det gör de visserligen i en del länder men definitivt inte överallt. Det kunde ha varit värre.

Danskt Folkeparti mer än halverades. FPÖ i Österrike tappar efter en skandal bara någon vecka före valet. Nya kometen Vox i Spanien nådde inte de tio procent man hoppades på. Inte heller tyska AfD gick fram så mycket som förutspått.

Visserligen blev Marine Le Pens Nationell Samling största parti i Frankrike, en svår prestigeförlust för president Macrons LREM som kom tvåa. Men de dryga 24 procent av rösterna för Le Pen var lite sämre än valet för fem år sedan. Vilket delvis förklaras av det högre valdeltagandet. Fler än vanligt röstade över hela kontinenten just för att motverka högervindarna.

Högerpopulisternas största framgång var Legas stora succé med runt 30 procent i Italien. Ledaren Matteo Salvini hoppas kunna förena de nationalistiska högerkrafterna så att det ska kunna sätta käppar i hjulet för planerna på att föra över mer makt till Bryssel från de enskilda staterna.

Kan sabotera flyktingpolitiken

Lyckas Salvini kan extremkrafterna sabotera exempelvis när det gäller försöken att inför en gemensam asyl- och flyktingpolitik i hela EU.

Ändå skulle jag vilja hävda att chocken var större vid det förra EU-valet 2014 över extremhögerns framgångar då. Nu har vi hunnit vänja oss. Resultaten var väntade eller sämre än väntat.

Bortsett från sin EU-kritik och motvilja mot flyktingar så har majoriteten av högerpopulister ännu en sak gemensamt.
Sin beundran för Ryssland.

Ledare som Marin Le Pen, Matteo Salvini och Viktor Orbán har alla öppet hyllat president Vladimir Putin och hans sätt att styra Ryssland. Ett styre med med mycket fast hand där den skärva till demokrati som uppstod i Ryssland efter Berlinmurens fall monteras ner bit för bit.

Putin, som anses vara en paria i Västeuropa, var hedersgäst när Österrikes utrikesminister från FPÖ gifte sig förra året.

Det finns högerpopulister som ogillar Putin, däribland polska Lag och rättvisa, men de är i minoritet.

Gåva till Putin

För Putin är valresultatet en välkommen gåva.

Ryssland gillar inte ett enat och stark Europa, det EU som snabbt införde kraftiga sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim 2014.

Putin vill mycket hellre ha ett söndrat och splittrat Europa som inte kan gadda ihop sig mot Ryssland. Här spelar de högerpopulistiska partierna och deras ledare en avgörande roll. Putin hoppas att sanktionerna snart ska vara ett minne blott.

Ryssland har redan kunnat dra nytta av att den förr så tighta alliansen mellan USA och Europa delvis slagits i spillror av Donald Trump. Resultatet av Europavalet bekräftar att även vår egen kontinent är på väg bort från en enad syn på Kreml mot ökad fragmentisering.

För första gången sedan EU-parlamentet infördes har de två stora blocken, det konservativa och det socialdemokratiska, förlorat sin gemensamma majoritet. En rejäl näsbränna från väljarna.

Det räcker inte längre att de två enas om politiska förslag för att de ska bli verklighet. En historisk förändring som kan få stor påverkan på arbetet i EU-parlamentet.

Flera trender

Men det innebär inte att de traditionella partierna förlorat kontrollen över makten. Populister och extremister till höger och vänster kan i sämsta fall kasta grus i maskineriet men de kan inte få igenom sina egna förslag. Det är värt att komma ihåg.

Också värt att notera är att den fulla vidden av högervinden inte framgår av valresultatet. Många av de etablerade partierna har anpassat sin politik, framförallt på invandringsområdet, till högerpopulisterna för att stoppa väljarflykten. Utan den anpassningen hade nationalisternas framgångar varit ännu större.

Men valresultatet visar också att det finns flera kraftfulla trender samtidigt inom Europas väljarkårer. Miljöpartierna i både Tyskland och Frankrike visar kraftiga uppgångar. I Portugal och Irland har de gröna väckts till liv.

Det är ingen vild gissning att det är oron över hur världen ska klara klimathotet som ligger bakom. Håller den trenden i sig kan den på sikt slå undan benen på högerpopulisterna där klimatförnekelse och klimatskepticism är mer regel än undantag.

Mandatfördelning EU-parlamentet