De bakom förslaget drabbas inte själva

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Affischen har stirrat mot mig på morgnarna i tunnelbanan. ”Är du social, energisk och långtidsarbetslös?” Och jag har ärligt kunnat svara nej, jag är asocial, skittrött, och anställd. Jag antar att det är en av de riktigt stora fördelarna med att inte vara längst ner i en hierarki, att slippa hävda att man har samma egenskaper som en golden retriever. Jag antar att det aldrig var någon som frågade Sven Otto Littorin om han var social och energisk när han fick jobbet som arbetsmarknadsminister heller?

Dessutom. Vad innebär det egentligen, eller ska man se det som en testfråga? Arbetsmarknadens allra bästa porrord och motsvarigheten till blöt och villig. En villighet som nu kommer att få en helt ny innebörd efter den 2 juli när regeringens skärpta regler gör att arbetslösa kan tvingas flytta till en annan stad redan från dag ett, samtidigt som de måste söka olika typer av jobb redan från början.

Och då vill man ju gärna veta. Snackar vi ”arbetslös civilingenjör i Piteå uppmanas söka jobb som barnflicka i Skanör-Falsterbo”? Eller var går gränsen? För jag minns att jag läste en artikel i tidningen för något år sedan där en småbarnsmorsa hävdade att det inte fanns någon arbetslöshet i Stockholm. Det var den enda slutsats hon kunde dra, sa hon. På arbetsförmedlingen fanns det en massa människor som påstod att de sökte jobb, men när hon annonserade efter någon som kunde passa hennes barn på Lidingö så var det ingen som var intresserad. Och då vill man ju gärna veta om det är den här tjejen som vi ska serva med arbetslösa civilingenjörer och bibliotekarier, så att hon sedan kan dra av dem som hushållsnära tjänster.

På arbetsförmedlingen pratar jag med en kvinna, och hon säger att hon inte är riktigt säker på hur det kommer att bli. Hon säger att jaa-a, det beror förstås på, men i hela landet måste man nog söka, joo-o så ska det nog tolkas. Jag frågar henne om det kommer att finnas några direktiv i stil med: barn ska inte behöva byta skola för tillfällighetslösningar, eller

sökande ska få en ärlig chans att hitta ett jobb innan de tvingas flytta från sina barn? Men hon säger att nee-ej, några sådana regler har hon inte hört talas om.

Sven Otto Littorin själv säger att man ska ta hänsyn till särskilda skäl, och att det är skillnad om en arbetslös ”har villa och familj”. Något som säkert känns som en naturlig bild för Sven Otto, men innebär det att hyresrättsbarn ligger risigare till för en flytt än om föräldrarna bor i villa? Eller är det en öppen tolkningsfråga? Och hur tidigt på morgonen ska en fyraåring i Stockholm tvingas gå upp eftersom Sven Otto säger att det är självklart att en arbetslös undersköterska ska kunna pendla till Västerås redan från dag ett? Är det här en bedömning som känns rätt att lägga i knäet på enskilda personer på en lokal arbetsförmedling? Och om regeringen tycker att förmögenhetsskatten är för ”godtycklig”. Vad är då det här?

Som vanligt finns det ett problem med den här typen av förslag och det är att det alltid är de som inte riskerar att drabbas själva, som lägger fram dem. Har man pengar på banken kommer man alltid ha råd att gå arbetslös ett tag. Man behöver inte ens kalla det för arbetslöshet. Man kan kalla det paus, eller kvalitetstid med barnen tills man hittar ett nytt jobb. Folk ska inte tro att de bara kan gå omkring och vara arbetslösa och få pengar för det. Det är sådant som nästan har börjat låta rimligt. Ända tills man påminner sig om att jamen det var väl precis det som vi skulle tro.

Är det inte exakt det som ett trygghetssystem går ut på? Vi lovar dig att om du en dag blir arbetslös får du pengar av oss under en tid så att du har chans att hitta ett nytt jobb där familjen och vännerna och bostaden finns.

100 dagar. När slutade det anständiga att vara rimligt?

Lena Sundström