Mord eller självförsvar – det är frågan
MORA. En rättegång av stor principiell betydelse inleddes i Mora tingsrätt i dag.
Är mannen som sköt ihjäl en narkotikapåverkad och våldsam man som attackerade honom i hans hem en mördare?
Eller ska han frias på grund av nödvärn?
Det finns naturligtvis andra möjliga utgångar än dessa två, juridikens värld är inte sällan mer komplicerad en vad en ingress i en kvällstidning förmår fånga, men ställd på sin spets är detta mål en fråga om ytterligheter.
Den som skjuter en medmänniska i bröstet från nära håll med älgstudsare vet hur det kan sluta. Att åklagare Johan Knies åtalar för mord är sett i det ljuset inga konstigheter.
Men i åklagarens inledande anförande i rättegången blev de komplicerande detaljerna tydliga.
En man i yngre medelåldern tröttnade på sitt mediejobb i Stockholm, sålde bostadsrätten med betydande vinst och flyttade till Dalarna.
Särskilt bra tycks han inte ha mått under den sista tiden i sitt liv. För vänner och familj berättade han att han var förföljd av människor som gjorde inbrott i hans hem.
Han befarade att han skulle dö, upprättade ett testamente och ringde polisen några dagar senare och berättade att kommunister försökte mörda honom och att familjen Bonnier förhindrade honom att hitta dolda budskap i historiska böcker.
Polisen transporterade av lätt insedda skäl till mannen till Säters sjukhus. Han blev inlagd, men skrevs ut dagen efter av en läkare som bedömde att han skulle klara sig bra om han lät bli knarket.
Denne plågade man började misstänka en kufisk figur som vandrar runt i byn för de inbillade inbrotten. Han gav honom spö några gånger.
En sommardag i fjol begav han sig hem till brodern till kufen för att göra upp. Brodern var inte hemma, men han misshandlade en inneboende, hotade honom med kniv och försvann.
Något senare kom mannen som äger huset hem. Den inneboende berättade skärrat vad som hade hänt. Plötsligt hörde de ljud från en mc som närmade sig. Angriparen var på väg tillbaka.
Husägaren gick ner i källaren, hämtade älgstudsaren, laddade, osäkrade och kom upp igen. Mannen var då inne i huset, handgemäng uppstod, ett skott brann av.
– En olyckshändelse, hävdar den åtalade, som har licens för vapnet, är ostraffad och jobbar på kalkverk.
Är detta verkligen mord? Ska det inte vara tillåtet att skydda sig mot en psykotisk, påtänd (obduktionen avslöjade spår av hasch) och aggressiv person som går till angrepp i ens hem?
Inte ens åklagaren är säker på sin sak. Han har satt på sig hängslen och livrem och påstår i ett alternativt yrkande att det rör sig om vållande till annans död.
Juridiskt handlar skillnaden om uppsåtligt eller oaktsamt dödande. För en misstänkt kan skillnaden vara en livstid i fängelse.
Förmiddagens sakframställan stökades undan fort. Åklagare Kniers plockade fram vapnet, ett kulgevär av märket Husqvarna, kaliber 30-06. Lät domarna hålla i det.
Det är en sak att prata om ett vapen och dess egenskaper. En annan sak att känna dess tyngd i sin hand.
I de andra två salarna i Moras lilla tingsrätt, invigd 1903, en domstol som märkligt nog har överlevt alla nedlagda häradsrätter och sammanslagna domsagor, pågick de övriga målen.
Några rattfyllor, djurplågeri och en figur åtalad för hets mot folkgrupp efter att på Facebook ha föreslagit att deltagarna vid en muslimsk konferens ska låsas in i ett rum fyllt med nervgasen sarin.
Senare i veckan ska den åtalade höras. Han nekar helt och kräver genom advokat Anders Ericson att bli frikänd.
Kommer han att bli det? Lagen medger till och med dödligt våld som nödvärn. Men endast om alternativ saknas till att avvärja angreppet.
Var det verkligen nödvändigt att ladda geväret? Kunde han inte nöjt sig med att vifta med det? Eller i varje fall låtit bli att osäkra?
Frågorna som lagman Lars Tomth och nämndemännen ska ta ställning till är inte enkla. Men jag skulle varken bli upprörd eller förvånad om mannen frias.
Märkligt nog har detta komplicerade fall inte rönt uppmärksamhet att tala om i medier.
Vid lunch leddes den misstänkte mördaren ut ur salen av två vakter från Kriminalvården. Ingen handfängsel behövdes. Det här är Mora, inte Stockholm.