Lite socker kan ge dig starkare barn
Det är inte säkert att ditt barn är ett karaktärslöst godismonster.
Han eller hon kanske helt enkelt växer så det knakar.
Barns förkärlek för sött är en evig nagel i ögat på föräldrar. Sötsuget ska till varje pris stävjas genom förbud eller mutor: ”Du får 1 000 kronor om du inte äter godis på ett helt år”.
Vid det statligt finansierade Monell Chemical Senses Center i Washington grubblade man över varför barn just är så förtjusta i sött, något som avtar med stigande ålder.
I ett ganska litet försök som omfattade 143 barn mellan 11 och 15 år fick barnen smaka på sex drycker med varierande sötma, från ganska liten till någon som förmodligen du och jag skulle spotta ut av äckel.
Och så fick de tala om vilken de tyckte var godast.
Forskarna tog också urinprov på barnen för att leta efter en markör som visar på hur snabbt skelettet växer.
Mönstret var tydligt, enligt forskningsledaren Danielle Reed.
Barnen som föredrog de sötaste dryckerna hade också den största tillväxten av skelettet.
Det är, enligt studien, möjligt att sötsuget är biologiskt betingat och att kroppen kräver den formen av energi för att fixa den snabba utvecklingen.
I Danmark, där man mer noggrant kartlagt barns näringsintag, står socker av olika slag för 14 procent hos barn. Den siffran sjunker för att hos vuxna ligga riktigt snyggt på 10 procent och det gäller i Sverige också.
Det är en bild som stämmer överens med Monell-studiens hypoteser.
Nu behöver man kanske inte dra slutsatsen att det är fritt fram att låsa in ungarna i godisaffären på nätterna i hopp om att de ska bli långa och ståtliga.
Men den moralpanik som drabbar omgivningen inför ett barn som förtjust äter godis kanske kan dämpas en smula.
Visst är det skönare att tänka sig att lördagsgodispåsen är ett slags nödvändighet för utvecklingen och inte en obehärskad njutningslystnad som ska kväsas?