Det finns redan lagar mot koranbränning
De överhettade politiker som vill inskränka yttrandefriheten har anledning att noggrant studera en dom som meddelades i dag.
Den är nämligen ett pedagogiskt exempel på att koranbränning redan med dagens lag kan vara olagligt.
Dessbättre är Linköpings tingsrätt dom mot den unge man som gjorde sig skyldig till hets mot folkgrupp bara tio sidor kort och dessutom författad på begriplig svenska.
Till och med samtidens lagstiftare, som inte alltid är ett under av intellektuell briljans, ska således kunna ta till sig innehållet.
Bakgrunden:
Den 11 september 2020 larmades polisen till en moské i Linköping, då någon hade ställt en grill med en uppeldad koran och bränt bacon utanför entrén.
Under grillen hade skyltar med måttligt sofistikerade budskap som ”Muhammad var pedofil” ställts.
Några timmar senare började en film från aktionen spridas i sociala medier. Den brinnande koranen ackompanjerades av låten ”Remove kebab”, ett musikstycke som är populärt i högerextrema kretsar och som den man som mördade 51 muslimer i Christchurch, Nya Zeeland, spelade under tiden han begick sitt terrordåd.
Hur ska då detta bedömas juridiskt?
Domstolen gör en samlad bedömning av samtliga ovan nämnda omständigheter. Att bara bränna en koran är, med nuvarande paragrafer, inte tillräckligt för att utgöra brott.
Det ska vi vara tacksamma för. Att ställa sig utanför låt oss säga Irans ambassad och demonstrera mot en totalitär stat genom att tutta eld på mullornas heliga skrift är inte hets mot folkgrupp.
Det är en protest mot en skurkstat som i ett fritt land måste få vara tillåtet.
Tingsrätten resonerar sig fram till att filmen var riktad mot muslimer, och inte mot islam. Det handlar således inte om religionskritik.
Domstolen konstaterar också att inte minst att den valda musiken gör att budskapet inte kan uppfattas på annat sätt än hotfullt mot muslimer och att det är ett uttryck för missaktning.
Det är inte svårt att hålla med om de slutsatserna.
Den åtalade hävdade under förhandlingen att han ägnade sig åt religionskritik och medgav att han kände till musikens koppling till Christchurch, men såg den mest som ett lustigt internetfenomen.
Mannen påstod också att i de politiska högerkretsar som ”jag kanske har hängt på internet under ganska många år” var ”Remove kebab” mest känd som anti-islamisk.
Att tingsrätten inte fäller större tilltro till denna berättelse, som i vissa delar dessutom var behäftad med påtaglig minnesförlust, är ingen sensation.
Om denna dom står sig återstår dock att se. Det är uppenbart att chefsrådmannen Gunilla Robertsson varit ambitiös i sin domskrivning – det hänvisas till statlig utredning, domar i hovrätt och Högsta domstolen och grundlagen och Europakonventionen – men denna juridiska terräng är outforskad.
Det skulle inte förvåna mig om det här fallet vandrar hela vägen upp till Högsta domstolen.
Men hur det går med detta mål i framtiden är av underordnad betydelse för mitt resonemang. Min poäng är att detta åtal och denna dom visar att det finns juridiskt utrymme för att lagföra vissa koranbränningar.
Det politiska etablissemanget, mest bestående av figurer som för tankarna till övertända ungdomsförbundare på väg till Almedalen för första gången, låtsas dock inte om att så är fallet.
Trängda mellan å ena sidan en Nato-process som aldrig tycks ta slut, en lynnig despot i Turkiet, missnöje i muslimska länder och å andra sidan pajasar som Rasmus Paludan och Salwan Momika som utnyttjar sina lagstadgade möjligheter.
Regeringen vill inskränka yttrandefriheten genom att peta i ordningslagen och genom att hänvisa till rikets säkerhet kunna förbjuda koranbränningar.
En gummiparagraf som en regering i framtiden kan använda till vad som helst den inte uppskattar. Högerextremism, en vänster som protesterar mot Israels behandling av de palestinier som inte tillhör Hamas, Greta Thunberg, the sky is the limit.
Socialdemokraterna förespråkar en något mindre dålig men fortfarande usel förändring, nämligen utökat tillämpningsområde av hets mot folkgrupp-juridiken.
Även om detta inte blir en dom som polisen kan använda till att säga nej till framtida koranbränningar, har vi nu svart på vitt att det redan finns en fungerande lag.
Men det kommer inte vare sig regering eller opposition fästa särskilt stor vikt. Inte minst efter Danmarks huvudlösa förslag om att införa en blasfemi-liknande lag har det blivit politiskt omöjligt att i Sverige sitta still i båten.
Vi kan bara hoppas på att ingreppen i vår grundläggande frihet att yttra vilka åsikter vi vill, blir så liten som möjligt.