Politikerna monterar ner rättssäkerheten
En sosse tryckte på fel knapp, andra var inte ens där
Av misstag röstade riksdagen för anonyma vittnen i går.
Att våra folkvalda vet vad de sysslar med då de monterar ner rättssäkerheten borde inte vara för mycket begärt.
Kanske är jag för hård. Kanske är det för svårt för politiker som tjänar 66 900 kronor i månaden att trycka på rätt knapp och hålla reda på kvittningssystemet så att en folkvald majoritet är en folkvald majoritet även om vissa ledamöter är frånvarande.
Det räcker med en snabb titt på gårdagens voteringar i kammaren för att bli imponerad av att politikerna ens orkar hålla sig vakna genom det ändlösa knapptryckandet.
”Vuxenutbildning, förslagspunkt 6” ... ”Trafiksäkerhet, förslagspunkt 8” ... ”Återköpsprogram av aktier i Telia company AB, förslagspunkt 2” ... ”Frågor om konstarterna och film, förslagspunkt 3” ...
Inte mindre än 63 voteringar stod på dagordningen och då det framåt sen eftermiddag var dags att rösta om justitieutskottets förslag var syret på upphällningen och politikerna rimligen utmattade.
Ett av dem handlade om att tillkännage för regeringen att en utredning bör tillsättas för att utreda anonyma vittnen.
Det är en synnerligen usel idé. Denna tanke har utretts tidigare och slängts i papperskorgen för att den utmanar rättssäkerheten.
Vem som helst kan peka ut vem som helst för vad som helst av vilken anledning som helst. För att ha en rimlig möjlighet att försvara sig måste en människa få veta vem det är som påstår saker om henne.
Säg att du är åtalad för brott. Kanske ligger du sedan tidigare i ekonomisk dispyt med personen som nu pekar ut dig som skyldig.
Onekligen värdefull information för domstolen, men efterson du inte vet vem vittnet är blir omständigheten inte känd.
Det går för övrigt att fråga sig hur effektivt ett system med anonyma vittnen skulle vara i kampen mot den organiserade brottsligheten. Domstolarna är väl medvetna om hur problematisk sådan bevisning är och skulle tillmäta den endast marginell betydelse.
Förespråkare älskar att påpeka att Danmark och Norge har infört möjligheten utan att rättssäkerheten har krackelerat. De brukar dock undvika att nämna att lagen visat sig vara så ineffektiv att den nästan aldrig används.
Men då vi lever i en tid där lag och ordning har seglat upp som ett av de viktigaste politikområdena, dessutom ett politikområde som tenderar att ta fram det sämsta ur politiker, förslag om retroaktiva strafflagar, slopad straffreduktion för unga människor och andra dumheter duggar tätt, finns det ingen anledning att förvånas över att de anonyma vittnena än en gång har dammats av.
Mer iögonfallande är att förslaget trumfades genom riksdagen. Visserligen finns det gott om partier som är för eländet. SD har tjatat i åratal och lyckats få med sig L och KD. Samt i någon mån M, som har gått med på ”förutsättningslös utredning”, vilket översatt från politikerlingo betyder att partiet säger ja men inte riktigt vill stå för det.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet hade emellertid reserverat sig mot Justitieutskottets förslag.
Det fanns med andra ord en majoritet mot dumheten. En förvisso bräcklig sådan, men icke desto mindre en majoritet.
Ändå vann förslaget med siffrorna 160-157. Det berodde dels på att en sosse tryckte på fel knapp. Dels på att en hel del socialdemokrater inte var på plats.
Då ska enligt riksdagens praxis motsvarande antal röster från det andra blocket avstå från att rösta. Men då kvittningsreglerna följer det gamla blocksystemet blev det knas. C håller ju med regeringen och V i detta fall.
Nu är inte denna fadäs hela världen. Ett tillkännagivande av det här slaget kan regeringen förhala i evigheter. Justitieutskottet kan glömma att det blir en utredning.
Men det är också en berättelse om hur bräcklig värnet av rättssäkerheten just nu är. Ett tryck på fel knapp och lite strul med kvitteringen och skadan kan bli stor.