Orimligt att vapentillverkare slipper straff
Det är tillåtet att tillverka vapen i kriminell verksamhet i Sverige.
En bisarr lucka i lagen som politikerna skyndsamt borde täppa till.
Jonas Lövström och Linda Lauronen, två åklagare vid riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, slår i en debattartikel i Svenska Dagbladet larm.
Jo, jag vet, det larmas om allt möjligt nuförtiden. Kinesiskt virus är på väg, ägg innehåller den ena dagen för mycket kolestorol och ger oss nästa dag ett närmast livsnödvändigt tillskott d-vitamin och SMHI varnar för stormar som aldrig kommer.
Men nu är det ju som så att det dödliga skjutvapenvåldet bland unga män är tio gånger så vanligt i Sverige som i Tyskland och gängens blodbesudlade uppgörelser har uppfyllt en stor del av det offentliga samtalet under hösten och inte minst vapenlagen har varit föremål för politiskt intresse och förändringsvilja.
Skäl så goda som några till att lyssna på vad åklagarduon har att säga.
De har identifierat en allvarlig brist i bestämmelserna om start- och gasvapen som gjorts om så att de kan avfyra skarp ammunition.
Det heter ibland i debatten att dessa vapen är ofarliga leksaker. Fråga föräldrarna till 24-åringen som sköts ihjäl på en pizzeria i Rinkeby för ett par år sedan om de håller med.
Fråga statistikerna på Nationellt forensiskt centrum, som har noterat en kraftig uppgång av vapen av detta slag i beslag i kriminella miljöer.
Att gör om ett startvapen till skarpt skjutvapen är ett sätt att tillverka vapen. Men i vapenlagen finns inget förbud mot tillverkning av vapen.
Av det följer att tillverkning av vapen inte heller är en av de försvårande omständigheter som kan leda till att innehav eller överlåtelse av vapen bedöms som grovt brott.
Emellertid finns andra paragrafer som skulle kunna vara tillämplig i sammanhang. Nämligen i lagen om krigsmateriel.
Huvudregeln där är att det är straffbart att tillverka krigsmateriel i Sverige. Och vad är då krigsmateriel? Jo, i princip samtliga samtliga skjutvapen som omfattas av tillståndsplikt, däribland ombyggda start- och gasvapen.
Problemet löst, med andra ord? Dessvärre inte.
För det första är tillverkning av enstaka handeldvapen som inte är helautomatiska undantagna straffansvar.
Och för det andra vilar lagen om krigsmateriel på säkerhets- och försvarspolitisk grund och används sällan inom straffrätten. Det finns inte mycket praxis på området. Högsta domstolen har inte sagt ett pip.
Lagen är dessutom svårtolkad, vilket bland annat Svea hovrätt påpekade i en dom för en dryg månad sedan.
I det målet ansågs det vara bevisat att ett gäng smugglat in startvapen, gjort om minst tre av dem till skarpa vapen och sålt dem till kriminella.
Ändå friades de för den delen av åtalet som rörde tillverkning. Det finns ju, som, jag nämnde tidigare i texten, ett undantag för vapen som inte är helautomatiska.
Det är, såvitt jag kan se, inget fel på domen. Juristerna har gjort sitt jobb och gjort en rimlig tolkning av lagen.
Någonting måste med andra ord göras lagstiftningsvägen. Frågan är bara vem som ska ta initiativet.
Justitieminister Morgan Johansson tycks vara fullt upptagen med att skylla påstådda brister i terrorlagstiftningen på dumma jurister som envisas med småaktiga påpekanden om att grundlagen måste följas.
Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forsell tillbringar dagarna med att ta selfies utanför polisstationer.
Kanske kan företrädare för övriga partier i riksdagens justitieutskott gå samman och göra någonting vettigare än att kräva licensfria ljuddämpare, vilket blev utfallet förra gången vapenlagen var på tapeten.
Vi kan inte ha en ordning där det är möjligt för brottslingar att tjäna pengar på att tillverka mordvapen åt de grovt kriminella gängen.
Täpp omedelbart till denna lucka, tack.