En dom som politiker som vevar om hårdare tag borde undvika att läsa
Jag hoppas att de politiker som hojtar om hårdare tag har sitt blodtryck under kontroll.
En dom härom dagen i vilken en notorisk kriminell mirakulöst slapp fängelse är nog inte hälsosam läsning för dem.
Mannen är en av dessa sorgliga figurer som samhället har försökt hjälpa med en uppsjö av vårdprogram och behandlingar utan att någonting blivit bättre.
Att han bara är 23 år gammal hindrar inte att domarna troligen skulle nå halvvägs uppför Eiffeltornet om de staplades på varandra.
I onsdags fälldes han av Södertörns tingsrätt på åtta av nio åtalspunkter, däribland narkotikabrott och övergrepp i rättssak efter att med hot om våld attackerat en kvinna som tidigare anmält honom för sexuellt ofredande.
Att jag nämner just dessa två brotten beror på att de är så kallade artbrott, vilket betyder att de i regel ska leda till fängelse.
Det var nu inte bara brottens art som talade för att fängelse borde utdömas. Även mannens cv gjorde det.
Han dömdes första gången bara 15 år gammal för stöld till ungdomsvård och ett betydande antal rättegångar senare åkte han för tre år sedan på två år och fyra månaders fängelse för grov misshandel.
Ett straff som mannen knappt han avtjäna innan han var i farten igen.
Till saken hör att denne person har problem med droger. Och då kan det ligga i samhällets intresse att ge honom behandling i stället för att bura in honom på kåken.
Problemet i detta fall är att frivården inte vill ha med honom att göra. Av domen framgår att han under tiden i häkte betedde sig så gränslöst "att man därifrån ångrat en eventuell föreslagen skyddstillsyn med föreskrifter om missbrukaravvänjande behandling".
Summa summarum: brottslighet som bör leda till fängelse, återfall i kriminalitet och en frivård som har backat ut ur rummet.
Det är inte förvånande att tingsrätten finner omständigheter som "talar med styrka för att påföljden ska bestämmas till fängelse".
Men så blev det inte. Domstolen tog nämligen intryck av att mannen under rättegången berättade att han vill skaffa sig "ett riktigt jobb och framtid".
Skyddstillsyn, löd domen.
Det är en form av övervakning. Han ska dessutom genomgå den behandling som den motvilliga frivården "finner lämplig".
Det går givetvis att se på olika sätt på utgången av detta mål. Poliser som arbetar i den Stockholmsförort där mannen bor beskriver honom som en av traktens ledande kriminella. De suckar uppgivet över att det inte blev fängelse och muttrar att tingsrätten har varit naiv.
Jag kan inte säga att jag inte förstår dem.
Det är å andra sidan inte dumt att det finns alternativa påföljder med vilka möjligheten för en knarkare att undvika att återfalla i brott är större än om han buras in.
Domen är slapp. Men jag är inte säker på att ett samhälle som inte ger domstolar utrymme för slapphet av detta slag är ett bättre samhälle.