Sommaren är den fulaste årstiden

Tefatsbreda hattar, otympliga stråväskor och fula flipflops – i PLAST.
Det finns inget knivigare projekt än att försöka vara snygg på sommaren, vad än modemagasinen försöker inbilla oss.
Sommarvänner av ordning vill gärna protestera nu, yra något lögnaktigt om smickrande solbrännor och välsittande jeansshorts. När den uppenbara sanningen egentligen stavas grisrosa näsor och skavande sand i trosorna. För att inte tala om pigmentfläckar, svettiga kroppsveck, klibbigt hår, oönskat hår, fladdriga tyg, genomskinliga tunikor och skrovliga krokodilfötter. Allt sådant som helt enkelt står i vägen för någon form av stil.
Och nu har jag inte ens gått in på badkläder, världshistoriens gräsligaste modekategori. Den som lyckas skapa en bikinitrosa som inte konstant måste rättas till eller för den delen en rumpa som passar i en bikinitrosa bör ligga fint till för Nobelpriset i fysik.

Varje vår tänker jag följande: jag ska inte köpa några sommarkläder eftersom de både är onödiga (det kommer ändå att regna mest hela tiden) och osnygga (vem klär egentligen i storblommigt?) men sen står jag ändå där i mitten av juni och djupandas i ett provrum framför galgar täckta med plagg i färger jag annars aldrig skulle drömma om att bära (turkost, chockrosa, alla nyanser av gult).
Vissa lyckas ändå se hyfsat naturliga ut. Som att de bara råkade omfamnas av någon boho-chic sarong med palmmönster eller av misstag trampade rakt ner i ett par dammiga jesussandaler av ekovänligt läder. Vinden skapade deras lockar och saltvattnet det klädsamma rufset.

Som tur är har jag blivit tillräckligt gammal för att se igenom filtren. Det finns inga naturliga sommarskönheter, i stället handlar det om kostsamma och noggranna förberedelser. Om folk som militäriskt börjar skrubba sina kroppar redan i februari, som har lyckats knipa de sista vaxningstiderna och som gjort fakefransar samt solduschat på salong precis lagom till semesterstarten.
Och som framförallt väljer att åka utomlands för att ta sina obligatoriska instagrambilder. Notera väl att en karibisk solnedgång alltid gör sig bättre än en Smögen-dito som backdrop.
För oss andra amatörer återstår att blunda när vi de kommande åtta veckorna flipfloppar förbi en spegel, och sedan bara tänka positivt. Regnjackorna, jeansen, kängorna och hårfönen går ingenstans, de finns kvar när vi återvänder till det verkliga livet.

Följ ämnen i artikeln