För att flytta en häktad i Stockholm krävs utryckning från Solna
För att ledsaga en person från våning 8 till 9 på häktet i Stockholm krävs utryckning från Solna.
Inte undra på att kriminalvården ojar sig över ökade kostnader för transporter.
Efter en lagändring i april 2017 har Kriminalvårdens transportuppdrag ökat väsentligt.
Förr inskränkte sig uppdraget till fångar och häktade som skulle förflyttas hit och dit dygnets alla timmar, ett nog så krävande arbete.
Numera sköter myndigheten även alla de handräckningstransporter som polisen tidigare ansvarade för. Transporter som kan beställas av kommuner, landsting, Migrationsverket, polisen och statens institutionsstyrelse. Det finns ingen början och inget slut.
I sitt budgetunderlag för 2019 suckar generaldirektör Nils Öberg över utvecklingen – antalet transporter tredubblas! - och äskar rejält ökade anslag.
Samtidigt, i verkligheten.
Klockan 15.45 i onsdags skulle en person som misstänks för grovt narkotikabrott (cannabis, nedre delen av straffskalan) infinna sig på avdelning 9:2 på Kronobergshäktet för omhäktningsförhandling i Stockholms tingsrätt medelst länk.
Det är ofta så omhäktningarna sker numera. Genom att låta den misstänkte deltaga på kamera undviks kostnaden för transporten. Det är i varje fall tanken.
Häktningsförhandlingen blev emellertid försenad. Personalen som skulle ledsaga den misstänkte en våning utgick från huvudkontoret i Solna och hade fastnat i trafiken.
Domare, åklagare och försvarsadvokat tickade pengar medan grönt och rött ljus kom och gick och transporten segade sig in mot Stockholm city.
Nu kanske någon undrar varför inte personalen på häktet kunde ombesörja förflyttningen en våning. Det hade ju varit enkelt och smidigt, ja rent av effektivt.
Men reglerna är som de är. Transporter sköts av transportpersonalen. Punkt slut.
När flyttgubbarna äntligen dök upp uppstod nästa problem. De hade inte rätt att öppna dörrar. Så de blev stående med den misstänkte haschförsäljaren tills häktet skakat fram någon som kunde öppna och stänga de fyra dörrar som skulle passeras.
Det är advokat Tobias Enochson som berättar historien för mig. I förra veckan var han med om någonting liknande. Då handlade det om en läkare som är misstänkt för en lång rad sexövergrepp.
Rättegången som pågår är stor. En av dagarna var samtliga 23 målsägandebiträden kallade. Men förhandlingen blev försenad.
– Stopp i trafiken, meddelade rättens ordförande.
– Men han sitter ju på Kronoberg. Det är ju bara att ta honom i gången hit till tingsrätten, invände någon.
– Det är inte den åtalade som har fastnat. Det är transportpersonalen.
Så där satt 23 målsägarbiträden med tummar att rulla. Och kostnadsräkningar att spä på. Tick tack, tick tack.
Hur många dumheter av detta slag sker varje dag? Hur många av de uppskattade 53 500 transporterna i år - 146 per dygn - kostar onödiga pengar? Ja, hur dyr är egentligen nuvarande ordning?
Framöver blir det ännu värre. Fler poliser bör resultera i fler uppklarade brott. Genomförda och aviserade straffskärpningar leder till fler intagna och fler häktade. Eskalerande gängkriminalitet. Och så vidare.
I går lade övergångsregeringen fram sin budget. Kriminalvårdens begäran om kraftigt utökade anslag möttes av den politiska lågmäldhet som en budget av detta slag förutsätter. Det blev inte en spänn extra.
Jag har ett anspråkslöst förslag till Kriminalvården:
Se över rutinerna.