Är du tokig? Då är du i alla fall inte feminist
Den som inte är feminist är tokig.
Beviset är sjuksköterskornas löner.
Kärnan i begreppet feminism är att man ska bedömas på sina egna meriter.
Staten själv skulle faktiskt kunna kallas feminist. Redan i regeringsformens första kapitel sägs nämligen att ”det allmänna” ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Bland annat.
Alla riksdagspartier är däremot inte feministiska. Inte M, KD eller SD men de övriga fem. Moderaternas Anna Kinberg Batra kallar sig däremot själv för feminist.
Och vad leder detta tjat om feminism till? Jo, till en strukturell orättvisa som varken staten eller de politiska partierna gör någonting åt.
Lönerna i den kvinnodominerade sjukvården är, i många stycken, ett totalt haveri. Trots att de själva äger frågan genom arbetsgivarorganisationen SKL, Sveriges kommuner och landsting, lämnar politiken frågan orörd.
Trots att de kallar sig feminister och enligt grundlagen ska motverka diskriminering.
Problemet beskrevs i en utmärkt artikel i Dagens Nyheter i veckan. Ordföranden i Danderyds sjukhus styrelser, förre statsrådet Jan Nygren (S), sade att ”varje förnuftigt tänkande människa måste inse att det är något i grunden fel med lönestrukturen”.
Men inte heller han tänkte göra något. Frågan var för stor för ett enskilt sjukhus eller ett enskilt landsting.
Den verkar vara för stor för alla inblandade. Det är det som är problemet.
En 48-årig sjuksköterska med tre års högskoleutbildning och ett års yrkeserfarenhet på ett av akutsjukhusen i Stockholms innerstad tjänade enligt artikeln 26 000 kronor i månaden.
Bara sex av 21 landsting har en ingångslön på 25 000 kronor, ett krav som sköterskestudenterna ställer.
Resultatet är förödande. Sjuksköterskorna flyr till andra arbetsgivare än landstingen, till högre lön och bättre arbetstider.
Det har gått så långt att landstingen mer eller mindre mutar personalen för att jobba.
I Blekinge får specialistsjuksköterskor 24 000 extra i veckan under sommaren. I Dalarna får viss vårdpersonal 15 000 kronor.
Inhyrda specialistsjuksköterskor kostar landstingen mellan 65 000 och 120 000 i månaden. Desperation är vad det handlar om. Och det är inget fruktbart tillstånd.
Det är däremot klokskap. Och därför är det dags för lite feminism vid löneförhandlingarna. Kan utrikespolitik vara feministisk kan lön också vara det.
Allt annat vore tokigt.