Svenska folket behöver hjälp – jag också
Säkerhetsläget är uselt – hur ska vi agera
Läget för Sverige är allvarligt.
Det säger militären.
Det säger säkerhetspolisen.
Men vem talar om hur du och jag ska hantera den informationen utom att ha vatten i frysen.
Ingen.
I måndags presenterade den militära underrättelsetjänsten, Must, sin årsredovisning. Det var dyster läsning.
Inte sedan början av 1980-talet har Sveriges säkerhetspolitiska läge varit lika dåligt som nu.
Det är närmare fyrtio år sedan. Kalla kriget pågick och kärnvapenhotet var i högsta grad levande.
Must menar att vi är tillbaka på ruta ett. Två världsordningar står emot varandra. Den västerländska, liberala traditionen. Och den auktoritära, nationalistiska manifesterade av personer som Putin, Erdogan, Irans mullor och Xi Jinping.
Det senaste säger inte Must. Det är jag som översatt deras språk till vanlig svenska.
Ungefär samma sak säger säkerhetspolisen Säpo i sin årsrapport som presenterades under onsdagen. Fast den handlar om läget inom landet, inte om de yttre hoten.
De säger också att säkerhetshoten ökar. Attentatshoten likaså. De olika hoten förstärker varandra. Desinformation, industrispionage, våldsbejakande extremister – allting dåligt blir mer och fler.
– Sverige står nu inför ett nytt och kraftigt försämrat säkerhetsläge, sade Säpochefen Charlotte von Essen.
Hon sade också:
– Säkerhetspolisens uppdrag att skydda Sverige och det demokratiska systemet har aldrig varit viktigare. Och aldrig varit svårare.
Kort sagt, världen är ond. Sverige befinner sig inte på Lycksalighetens ö utan världen är ond även här.
Men hur ska du och jag hantera den här informationen? Förutom att stoppa två 1,5 literflaskor (helst fler) vatten i frysen?
Som medborgare får man väldigt lite vägledning på den punkten. Det enda jag kan påminna mig av den varan är dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) som i våras uppmanade oss att hålla tyst med saker vi ser, typ truppförflytningar. En svensk tiger, precis som under andra världskriget.
Men vad betyder det mer? Oroliga människor har jämt varit preppers. Jag minns en granne till en kompis till mig i ett stillsamt villaområde utanför Bryssel som byggde ett eget skyddsrum på tomten. Förmodligen för att proppa det fullt med konserver och – just det – vatten.
Jag har också preppat. För att klara ett längre strömavbrott. Som tonåring var jag med om ett som varade i tre dagar och till slut blir man ganska trött på mackor med svettig ost.
Även på andra sätt märks det at vi tagit till oss informationen om att det är allvar nu. Barnafödandet minskade förra året med 10 000 och var då nere på den lägsta nivån sedan 2005. Ett säkert krispaket.
Men vilka krav ställer den kraftigt försämrade säkerhetspolitiska situationen på mig, utöver tillgång på vatten? Jag vet inte och misstänker att den okunskapen delas med de flesta andra.
Svenska folket behöver hjälp att orientera sig. Ge mig, och alla andra, vägledning, tack. Och vad vi ska låta bli.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.