Merkel håller på att förlora greppet
Från Europas mäktigaste politiker till ”lame duck”
Europa splittras svårt av brexit, flyktingfrågan och högerpopulistiska vindar.
I det läget är kontinentens självklara ledargestalt Angela Merkel på väg ut och svagare än någonsin.
Vem ska nu rädda Europa?
Angela Merkel är inte vad hon en gång varit. Det är inte bara en fråga om trötthet på att regera. Alla vet att hon inte kommer att ställa upp som förbundskansler för en period till. Det gör att hon drabbats av ”lame duck”-syndromet som vi känner väl från amerikanska presidenters sista år vid makten när de inte kan bli omvalda och deras makt minskar.
Eftersom Merkel är på väg ut vågar de omkring henne som vill ta över eller som inte gillar henne utmana fysikern från Östtyskland som blev Europas mäktigaste politiker i modern tid.
I somras var det hennes egen inrikesminister Horst Seehofer, tillika frontfigur för Merkels bayerska systerparti CSU, som utmanade henne genom att hota med invandringsstopp. Till slut nåddes en kompromiss men inte utan att Merkel först förnedrats offentligt.
I förra veckan röstade Merkels regeringsparti om vem som skulle leda partigruppen i förbundsdagen. Merkels utvalde kandidat sedan 13 år ansågs så självskriven att alla skrattade åt utmanaren och undrade varför han ställde upp överhuvudtaget.
Chocken blev desto större när han blev vald. Ännu ett tecken på att Merkel håller på att förlora greppet. Det är inte ens säkert att hennes bräckliga koalitionsregering ihop med socialdemokraterna överlever fram till nästa val 2021.
Detta faktum är inte bara ett problem för Tyskland.
Merkel har sedan finanskrisen bröt ut 2008 successivt tagit ett allt fastare grepp om dirigentpinnen i Europa. Det var mycket tack vare henne som den gemensamma valutan euron kunde räddas, Grekland inte kastades ut ur EU och flyktingvågen 2015 kunde hanteras hjälpligt.
Hon skulle aldrig drömma om att kalla sig själv Europas ledare men alla vet att när det verkligen bränner till så har det inte funnits någon annan att hålla i handen.
Mycket hänger givetvis samman med att hon leder Europas största och mäktigaste ekonomi. Men hennes unika och osedvanligt goda ledaregenskaper har spelat en stor roll och hjälpt till att dämpa motsättningarna och hitta kompromisser.
Men hennes milda tillrättavisande fungerar inte längre. Andra länder lyssnar inte på Merkel på samma sätt som tidigare.
Frankrikes president Emmanuel Macron är definitivt en av dem som vill ta över rollen som Europas ledare. Men han liknar lite för mycket en ny kejsar Napoleon. Efter en raketkarriär i presidentvalet förra året har entusiasmen svalnat betänkligt även på hemmaplan.
Macrons tendens till snobbighet och arrogans har fått opinionssiffrorna att peka tydligt ner.
Inte heller är den så viktiga relationen mellan Frankrike och Tyskland på topp. Merkel försöker dämpa Macrons entusiasm för ännu mer överstatlighet.
Storbritannien är av allt att döma på väg ut ur EU, även om sista ordet ännu inte är sagt, så därifrån kan vi inte heller vänta oss någon frälsare. May är på väg ut. Det är bara en tidsfråga.
I Italien, EU:s tredje största ekonomi när britterna lämnat, har väljarna röstat fram en regering bestående av högerpopulister och ett tvärpolitiskt missnöjesparti. Inrikesminister Matteo Salvini har upprört många europeiska ledare de senaste månaderna genom att stänga italienska hamnar för flyktingbåtar.
Naturligt borde Merkels efterträdare på världsscenen gå att hitta i Tyskland. Men i dagsläget finns inte ens en given kronprins eller kronprinsessa. Som många höga chefer har Merkel varit dålig på att odla en efterträdare. Skulle hon avgå i dag finns det ingen som kan fylla hennes roll som kontinentens samlande kraft.
I stället är risken uppenbar att Europa ännu mer delas upp i block med flera konkurrerande maktcentra. Ungerns Viktor Orban försöker redan spela den rollen för en grupp forna öststater. Han har dessutom bildat allians med Italiens Salvini.
En som står lite mittemellan är Österrikes konservative kansler, den blott 32-årige Sebastian Kurz. Hans karriär är brant uppåtgående men en ledare från ett så litet land får svårt att peka ut riktningen för Europa.
Så om det inte dyker upp något ”wildcard” ser framtiden efter Merkel inte alltför ljus ut.