En bok jag alltid måste ha med mig

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I somras läste jag en artikel om en bokhandel som jag känner bra till. Det är en ovanligt trivsam butik i en trädgårdsförort till Stockholm, med bekväma sittgrupper där man kan slå sig ner och bläddra i nyinkomna böcker och samtala med ägarinnan, som är mycket kunnig och intresserad av att diskutera med sina kunder.

Att köpa böcker i en sån miljö känns som ett privilegium. Det är i själva verket en typ av bokhandel, som man träffar på i anglosaxiska länder, men inte ofta i Sverige. Därför bör vi vara rädda om de få som finns.

Som ett komplement till bokförsäljningen anordnar ägarinnan författarkvällar, konstutställningar och musikevenemang. Att dessa tillställningar är mycket välbesökta vet jag av egen erfarenhet.

Vid ett par tillfällen har jag framträtt där tillsammans med Ann-Christine Hedmark och musiker. Det var ont om platser, men stämningen var hög och familjär. I pausen var det rush i kommersen.

Nu kommer det tragiska, denna förträffliga bokhandel har fått det svårt att stå sig i konkurrensen med internet. Och det tycks inte vara den enda bokhandel som fått svårigheter.

Allt fler köper tydligen sin litteratur på nätet och till och med i livsmedelsaffärer. Det här är något som jag inte alls förstår.

Ingenting går väl upp emot att stiga in i en bokhandel, känna den speciella lukten av fräscht papper, få stryka med handen över de nya boksidorna och på måfå läsa lite här och där.

Det är något sensuellt över det hela.

Därtill kommer att personalen oftast är kunniga och intresserade.

Det här är ju något man aldrig får uppleva, när man sitter och duttar framför datorn.

Lite roligt kan det vara för en författare att få syn på en av sina böcker i snabbköpet.

Vid ett tillfälle upptäckte jag "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig" i min närköpsbutik och kunde inte låta bli att säga till flickan i kassan:

- Den där har jag skrivit.

Hon tittade överseende på mig och jag förstod att hon tänkte: "Tanten yrar".

En kund i närheten ingrep och påpekade att jag faktiskt var Kerstin Thorvall.

Alldeles tokigt är det kanske inte att sälja böcker i matvaruaffärer. På så vis kan en större population, som annars inte brukar läsa böcker, få en impuls att köpa sig litteratur och lägga ner i shoppingvagnen tillsammans med cornflakes, mjölkpaket och potatis. Det kan ju eventuellt bli början till ett intresse att vilja läsa mer.

Mycket pekar på att relationen till böcker håller på att ändras.

Om vi inte är försiktiga är det fara värt att boken blir en köp-, slit- och slängprodukt. Men det kommer nog aldrig att hända med verkligt god litteratur.

Man har ju älsklingsböcker, som man läser om och om igen.

Jag har otaliga gånger läst Marguerite Duras "Älskaren" och är lika förförd varje gång. Den finns alltid i min omedelbara närhet. Det är en bok jag helt enkelt inte kan vara utan. Om jag inte har den med mig i väskan eller i fickan när jag går ut, så fryser jag. Snart faller boken i bitar av ålder och kärlek.

Kerstin Thorvall