”Hotellmagnaten säger att jag är full av skit”

Publicerad 2019-03-28

Vi är sex personer på charterresa i Alperna och har just anlänt till hotellet när det kommer fram en främmande svensk man i lobbyn och börjar snacka skit. Han är märkbart berusad, sätter sig kladdigt nära och säger mitt namn.

”Är du här? Det är jag som äger hotellet”.

Sedan går han på. Han berättar om sina fina kontakter med en känd svensk finansfamilj. Han säger att han är solbränd och viftar i luften framför ansiktet som för att svalka sig. Han skryter: ”Jag är rik!”. Han gafflar om Göteborgssocieteten, om att han har flera hus vid havet på Västkusten och är bästa kompis med riksbankschefen.

Han är i 60-årsåldern, har ljust hår, möjligen sprayat, Han är klädd i vit skjorta, rundkragad ljusbrun tröja, för trång blå kavaj och bleksvarta jeans. Några av knapparna i jeansens gylf är oknäppta. De svarta skorna har kvadratiska spännen.

Ingen förstår vad han vill. Han är bara löjeväckande.

 

Vartefter blir han mer högljutt aggressiv och börjar referera högerextrem Facebooksmörja. Han ställer sig upp, vinglar en aning och säger att han är chockad över att jag är på hans hotell. Han förbannar stiftelsen Expo, kallar mig marxistiskt monster, och säger att jag är full av skit. Han piper som en retad liten flicka: ”Alla hatar dig!” Han tar sig teatraliskt för hjärtat och säger att han är så upprörd att han skakar.

Jag ber honom stänga gylfen, för damernas skull. Andra ber honom gå därifrån. Någon vädjar: ”Snälla!”

Han lutar sig långt fram över vårt bord, spänner ögonen i de andra och spottar ur sig osammanhängande meningar om att Sverige håller på att gå under och att 97 procent av alla moderater vill samarbeta med Sverigedemokraterna. ”Men det begriper inte ni, för ni bor på Södermalm och det äcklar mig!”

Jag är van att lyssna på pajasar, det kommer med jobbet, men skärgårdsborna i vårt sällskap tror inte sina öron.

 

Andra gäster lämnar lobbyn. Personalen vid disken har tittat länge på scenen och tycker uppenbarligen att situationen är mycket pinsam. Men bartendern som flera gånger kommer fram och diskret försöker tala sin chef tillrätta blir bortviftad.

Först efter en halvtimme ger hotellägaren upp och försvinner. Den trevlige bartendern ber om ursäkt. Händelsen blir sedan ett samtalsämne bland personalen som för övrigt är genuint vänlig och uppmärksam.

Det visar sig att mannen som smolkat starten på vår skidsemester äger flera ”svenskhotell” i Alperna. Han äger till och med företaget vi köpt resan av. Rörelsen och det stora huset på Västkusten fick han av pappa.

Han kan ha vilka åsikter han vill, och får gärna förfäkta dem nykter.

Men vi göder inte dumhet. Så vi reser aldrig någonsin mer med den arrangören, eller till något av hans hotell.


  • En gång i världen yxade folk till sina egna skidor. Sedan kom hickory, stålkanter, låga fästpunkter, bambustavar med stora kringlor, långremmar, säkerhetsbindningar, monoskidor, timglas, carving, randonné, stighudar, telemark, twin tip, handgjorda skidor, ena paret mer exklusivt än det andra. En sak är klar. Det kommer mera.