Det regnar och krokodilerna på Skansen är lata

1 av 3 | Foto: ROBIN LORENTZ-ALLARD
En man blev biten av en krokodil i Skansenakvariet.

Att hålla liv i en story är inte alltid det lättaste.

En chef får en mindre genomtänkt idé och innan jag vet ordet av traskar jag i regnet upp för backarna på Skansen för att besöka akvariet och undersöka om det går att krama någonting mer ur historien om krokodilen Fidel som härom kvällen bet en gubbe i armen.

Regnet tilltar, från Gröna Lund hörs en sångerska soundchecka inför vad jag förmodar är en konsert i kväll, några tonåringar på klassutflykt skojbråkar med varandra och en mamma försöker få sitt lilla barn att inte hoppa i vattenpölarna.

Inne i akvariet kämpar tre smeder med ett räcke som ska förhindra nya kräldjursattacker. Ingen ska längre kunna klättra upp på avsatsen till glaset som skyddar människor från krokodilerna, eller om det nu är krokodilerna som ska skyddas från människor.

Ana Wahlström, vice vd för akvariet och dotter till Skansen-Jonas, berättar att hon för att förstå hur olyckan gick till själv försökte stiga upp på avsatsen. Men det gick inget vidare.

– Krokodilerna har bott här i 40 år. Aldrig tidigare har en olycka inträffat, suckar hon.

Det är förvånansvärt många besökare för att vara en fredag strax efter öppning. Japanska turister, äldre människor med barnbarn, ett förälskat par. 120 kronor i entré för vuxna, 60 för barn. Cirka 300 000 betalande om året. Verksamheten går säkert med vinst.

Till det kommer de abonnerade kvällarna. En skylt lockar: "Djuriskt mingelparty. Djungelkalas bland apor och krokodiler. Vi fixar festen! Vi ordnar allt!".

Sällskapet Travellers club, där kung Carl Gustaf är hedersmedlem, en herrklubb som bildades i februari 1911 på restaurang Pelikan i Stockholm, har sedan många år en kräftskiva i augusti i lokalerna.

Det var till kaffet efter middagen i tisdags som en av medlemmarna skulle hålla tal och djuret högg och rubrikmakare runt om i världen fick en ovanlig story att försöka göra någonting vettigt av.

Men nu är det fredag och storyn har kallnat och chefen har fått för sig att faktumet att förundersökning är inledd säger någonting om en tid där ansvar alltid ska utkrävas och syndabockar jagas.

Jag håller inte med. Det är bra att udda olyckor utreds. Säkerheten kan ju ha varit undermålig.

En annan tänkbar vinkel är journalisters förtjusning i inledda förundersökningar. Typexemplet är ett avslöjande om någon politikers slarviga redovisning av låt oss säga taxikvitton. Politikern ställs mot väggen, partiledaren uttalar sig och företrädare för andra partier passar givetvis på att dela ut ett tjuvnyp.

Och dag tre, då inget vettigt längre finns att säga, dimper plötsligt ett pressmeddelande ner på redaktionen som en skänk från ovan.

Åklagaren vill inte anklagas för att rycka på axlarna åt makthavares fiffel. Journalisterna låtsas som att åtal, fällande dom och fängelse är nära förestående.

Det är en föreställning i vilken alla inblandade vet att utredningen snart är nedlagd.

Även denna förundersökning ligger sannolikt snart i papperskorgen. Krokodilen har betett sig som en krokodil. Offret har betett sig som endast en människa kan bete sig. Här har straffrätten inget att hämta.

Krokodilerna ligger still. Kanske sover de. Kanske är de lata. Fidel Castro skänkte dem då de var små till en rysk kosmonaut år 1978. När de vuxit ur badkaret hamnade de på Moskva zoo. 1981 donerades de till Jonas Wahlström.

Areroflot, det ryska flygbolaget, hade inga invändningar mot att han tog med dem som handbagage. Jag antar att det var en annan tid.

Utanför akvariet har regnet upphört. Artisten på Grönan kämpar på med sitt soundcheck. Jag googlar och läser att Seinabo Sey, "en sångerska med en unik röst som värmer och berör", ska uppträda i kväll.

Det ska spricka upp och bli soligt, lovar SMHI.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Skansen

Krokodiler

SMHI