En utdragen strid väntar mellan två äldre, vita män

Vad vi bevittnade under Supertisdagen var en historisk comeback av en art som sällan skådats i amerikansk politik.

Men bara för att Joe Biden reste sig från de döda är det inte givet att det blir han som får utmana Donald Trump.

Jag följde Joe Biden under primärvalen i Iowa och New Hampshire. Han verkade trött och sliten. Stakade sig och sa fel. Entusiasmen på hans valmöten påminde om ett kafferep på ett ålderdomshem.

När han kom fyra och femma i de två första delstaterna började kampanjkassan sina. Hans tiggarbrev tickade in i min mejlbox med oroväckande frekvens.

Joe Biden var uträknad. Experterna förutsåg att han snart skulle tillkännage att han hoppade av racet.

Då hände några avgörande saker.

Tack vare de afroamerikanska väljarna i South Carolina tog han hem en storseger i delstaten som han själv beskrev som sin brandvägg. De hade inte glömt att han var vicepresident åt Barack Obama.

Joe Biden.

Dagarna efter det hoppade två av hans främsta motståndare av, Pete Buttigieg och Amy Klobuchar, och ställde sig bakom Biden. De slogs om samma mittenväljare som den förre vicepresidenten.

Säkert de en vänlig knuff av det demokratiska partiet inför sina beslut. Partietablissemanget vill till varje pris stoppa Sanders från att bli kandidat men utan att det ser ut att ske på ett ojuste sätt.

Samtidigt gick ett antal tunga demokrater i partietablissemanget ut och ställde sig bakom Bidens kandidatur.

Otänkbart

Kombinationen av dessa tre faktorer gav Biden en enorm skjuts i den viktiga Supertisdagen då 14 delstater röstade samtidigt. En omsvängning i momentum som inga vanliga opinionsmätningar hann fånga.

Att Joe Biden skulle vinna Texas var helt otänkbart för bara några dagar sedan. Men plötsligt bestämde sig väldigt många väljare samtidigt för att Joe Biden kanske ändå är den kandidat som är mest lämpad för att slå president Trump.

Kanske är de rädda för att med Sanders som kandidat så riskerar demokraterna att förlora representanthuset och misslyckas med att ta tillbaka senaten. Då får Trump oinskränkt makt.

Tidigare har de demokratiska väljarna haft svårt att bestämma sig för vem som är mest lämpad. De har helt enkelt inte tyckt att någon av kandidaterna är tillräckligt bra för att bli den självklare utmanaren.

Bernie Sanders.

Ingen i fältet har lyskraften hos en John F Kennedy eller Barack Obama. De demokratiska kandidaterna var antingen väldigt gamla, extremister, alldeles för unga eller har någon annan egenskap som gör det osannolikt att de kan bli president.

Nu verkar väljarna till slut ha bestämt sig. Det är antingen Joe Biden eller Bernie Sanders som blir partiets kandidat i höst. Med alla fel och brister.

Bloombergs fiasko

Trots alla sina pengar, eller kanske just därför, gjorde miljardären Michael Bloomberg fiasko med sitt sena inhopp i valrörelsen. Inte ens 5 miljarder kronor i tv-reklam och höga löner till kampanjarbetare kunde få honom över 15 procent i särskilt många delstater. Bara den som kommer upp i 15 procent får delegater till partikonventet i sommar.

Bloomberg vann inte en enda delstat. Han har därför dragit den enda rimliga slutsatsen och avslutade under onsdagen sin kampanj. Särskilt som hans motiv för att ge sig in i tävlingen var att han ansåg Joe Biden för svag för att hindra Sanders från att få nomineringen.

Om inte Bloomberg varit med hade Biden förmodligen gjort ännu bättre ifrån sig under Supertisdagen.

Elizabeth Warren måste också fråga sig varför hon ska vara kvar. Hon lyckades inte ens vinna sin egen hemstat Massachusetts. Vägrar hon hoppa av är det Bernie Sanders som förlorar mest på det, den kandidat som hon politiskt står närmast.

Även om det två skulle vara kvar är det från och med nu i praktiken en kamp man mot man mellan två äldre vita män, Joe Biden och Bernie Sanders.

Just nu är momentum på Bidens sida men det kan snabbt skifta igen. Allt handlar om att överträffa förväntningarna.

Utdragen strid

Rent matematiskt är det rätt jämt mellan de två i antalet delegatröster till konventet, det som avgör vem som vinner.

Nästa vecka är det nya primärval i fem delstater.

På pappret ser det bättre ut för Biden än för Sanders. Men som vi sett klarar opinionsmätningarna inte av att spegla de snabba skiften i valvinden som karakteriserat årets primärval.

Mycket talar för att det blir en utdragen strid mellan de två. Vi snackar månader snarare än veckor.

Bernie Sanders har inte gjort sig känd för att ge upp. Minns hans långa kamp mot Hillary Clinton 2016 då han kastade in handduken först nära sommaren då det var matematiskt omöjligt för honom att slå henne.

Det underlättade inte för Hillary mot Trump. Nu kan vi få se ett liknande scenario spela upp sig en gång till.