Sverigedemokrater påminner om islamister
I efterhand skulle 2019 komma att framstå som ett ödesår.
Det var då de radikala islamisterna nådde sin första stora framgång i Sverige och en kommun stoppade inköp av utmanande samtidskonst och förbjöd Prideflaggan.
Ingen skulle senare kunna säga att tecken saknades. Klarsynta män och kvinnor hade gång på gång varnat för att de lömska muslimerna var på väg att ta över monarkin och utropa kalifat, men åsiktskorridoren var trång och dissidenterna tystades lika nesligt som effektivt av det vänsterliberala etablissemanget.
Händelseutvecklingen i Sölvesborg gick dessutom att sätta in i ett globalt sammanhang, skulle historiker och statsvetare komma att påpeka.
Ta bara beslutet att stoppa inköp av "utmanande samtidskonst". Ett tilltag som drabbade bångstyriga konstnärer som den ryktbare Lars Vilks.
Vilks hade fått en bild föreställande profeten Muhammed som rondellhund publicerad i Nerikes Allehanda år 2007, vilket ledde till ursinne i stora delar av den muslimska världen.
Publiceringen kritiserades av Irans president Mahmoud Ahmadinejad, i Pakistan brändes den svenska flaggan i stora demonstrationer, I Irland greps sju personer misstänkta för att ha planerat att mörda Vilks, i Stockholm sprängde sig en självmordsbombare i protest mot det svenska folkets tystnad gentemot rondellhundarna och i al-Qaidas nättidning efterlystes konstnären, död eller levande.
Sverige är ingen isolerad ö och det finns ingen anledning att förvånas över att en svensk kommun förr eller senare skulle påverkas av omvärlden och besluta att sluta köpa in konst som kan uppröra och i stället satsa på klassiska och tidlösa verk.
Det är i detta ljus även beslutet att sluta hissa Prideflaggan på kommunens tak ska ses. I andra delar av den muslimska världen hade jakten på homosexuella gått betydligt längre än så.
Dramaturgin i en text av detta slag innehåller med nödvändighet ett ögonblick där fokus skiftas och berättelsen ändrar riktning. Jag känner att det är dags att ta det steget.
Ja, det är intellektuellt ohederligt att jämställa den sverigedemokratiskt ledda konservativa koalitionen i Sölvesborg med extrema islamister och terrorister.
Prideflaggbeslutet är inte samma sak som bögmord. En längtan efter oförargliga målningar är någonting annat än att försöka döda konstnärer vars verk man inte gillar.
Jag förstår allt det där. Ni behöver inte slänga er över mejlen för att i mer eller mindre färgstarka ordalag förklara för mig vilken idiot jag är.
Det finns ingen anledning att få högt blodtryck över någonting så oförargligt som en kolumnist som en avslagen fredagseftermiddag roas över att Sverigedemokraterna innerst inne påminner så mycket om den ideologi de mest av allt avskyr.