Varför kan inte biff bara få heta biff?
Karin Ahlborg: Maten var så politiskt korrekt att mp borde ha gråtit
Hopp-la-la, vilken bröllopsmeny.
Ingen människa kan beskylla Stefano Catenacci, kökschef på Operakällaren och ansvarig för slottsmiddagen, för att ha tagit några genvägar.
Det är en svår meny. En oherrans massa detaljer, fix och trix för att få ihop den elegantaste måltid som förmodligen någonsin serverats 422 gäster i ett svep.
Jag är imponerad.
Och inte bara håller maten verkshöjd, den är så politiskt korrekt att både Maria Wetterstrand och Peter Eriksson borde ha rörts till tårar av den snarare än av prins Daniels tal.
Bara svenska råvaror, för säkerhets skull odlad torsk, och kalv från kungens gård Stenhammar utanför Flen.
Men jag vore inte matreporter om jag inte irriterade mig över fånigheten att kalla biffen för ytterfilé. Den som läser menyn på engelska får veta att det är sirloin steak, alltså biff.
Vad är det för fel på biff?
Gästerna på slottet mådde säkert inte illa av sin överdådiga mat.
Men de jublande massornas mat, då?
Jag provåt mig genom Love Stockholm-tälten. Och blev inte riktigt lika imponerad.
Wayne’s Coffees mathak på Skeppsbron ägnade sig åt att råna turister på 185 spänn för en plasttallrik med fyra sillbitar, tre små slamsor lax som torkat i kanterna, en skiva västerbottenpaj, kokta potatisklyftor och en klutt räkor i majonnäs. Därtill en skiva brieost, av obegriplig anledning.
Gästerna på slottet, men de är ju bara 422, kommer enbart att ha gott att säga om svensk mat.
Medan pöbeln för alltid kommer att minnas Sverige som det dyraste och äckligaste matlandet de någonsin besökt.