Nu vill partiledare tycka till om kvinnors vaginor
Året är 1963 och 17-åriga Frances ”Baby” Houseman följer med sina föräldrar och syster till ett pensionat för att tillbringa sommaren där.
Många av oss vet vad som händer sedan.
Baby träffar Johnny. Ljuv musik och dirty dancing uppstår.
Jag använder fortfarande frasen ”Nobody puts baby in a corner” titt som tätt. Men det är inte den, förvisso ikoniska, slutscenen som oåterkalleligt har förändrat mitt sätt att se på världen. Det har däremot en annan sekvens i samma film.
En kvinna, Penny, ligger i sin säng. Hon är svettig och illa däran. En förtvivlad man beskriver hur han hör Penny skrika och att mannen som är med henne inne i rummet har en smutsig kniv och ett hopfällbart bord.
Här pausade min mamma videoapparaten.
Hon satte sig bredvid mig i den vita skinnsoffan i Götene och berättade för mitt åttaåriga jag att det en gång i tiden var olagligt med aborter.
Med gapande mun lyssnade jag till hennes berättelse att en kvinna på sextiotalet inte fick bestämma över sig själv och sin kropp. Ända sedan den dagen har jag varit övertygad om rätten till fri abort. Jag har varit stolt över Sverige och våra 18 veckor, samtidigt som Malta, Polen, Irland, Spanien och Italien gör det så svårt som möjligt för kvinnor att bestämma själv. Vi är inte Pennyland.
När Jimmie Åkesson i fjol pratade om att sänka abortgränsen försökte jag trösta mig med att det bara var en partiledare av åtta. Nu har Ebba Busch Thor tagit över KD. Hon sa direkt att hon vill att vårdpersonal ska kunna neka att vara med och utföra aborter. Plötsligt vill alltså en fjärdedel av partiledarna tycka till om kvinnors vaginor.
Sju procent av svenska aborter sker under de graviditetsveckor som Jimmie Åkesson vill förbjuda. Det finns inga siffror på hur många läkare och sjuksköterskor som skulle vägra att abortera om Ebba Busch Thor fick sin vilja igenom. De har tillsammans nästan 20 procent av rösterna i Sverige. Och varje abort de vill försvåra är ett aktivt val, gjort av en kvinna.
Jag vet inte om jag någonsin får en dotter.
Men om jag gör det vill jag inte sitta med henne i framtiden, pausa en film som utspelar sig 2015 och se henne sitta med gapande mun när jag berättar om en tid när saker var annorlunda.
När kvinnor bestämde över sina egna kroppar.