Långsamt förflyttas det offentliga samtalet

JÖNKÖPING.

En 16-årig pojke under en grön filt. 

Mördade han hemlöse Gica?

Chefsrådman Agneta Lilja tittar mot oss på åhörarplatserna i sal 1 i Jönköpings tingsrätt och förklarar barskt att mobilerna ska vara undanplockade och att i den händelse reglerna inte följs så kommer den närvarande vakten att tillfälligt omhänderta telefonerna. 

Omhäktningsförhandling av den 16-årige pojken som tillsammans med sin två år yngre kompis misstänks ha dödat Gica, en före detta typograf från Rumänien som brukade sitta på en bit kartong i Huskvarna och som sov i ett skjul, ska strax inledas och de få journalisterna som har infunnit sig lyssnar förstrött på domarens förmaningar. 

Även grövsta tänkbara brott är färskvara i den otåliga nyhetsbranschen och just denna dag är det ett mandat som hoppar fram och tillbaka mellan Centern och Sverigedemokraterna som tilldrar sig mediernas intresse. 

Pojken förs in i handbojor och en filt över huvudet, rådman Lilja ber honom ta den av sig, han lyder delvis men gömmer ansiktet, säger några ord med målbrottsröst, åklagare Linda Schön vill att häktningstiden ska förlängas och advokat Anders Tolke att hans klient  är oskyldig och ska försättas på fri fot.

Sedan blir vi utkörda, som brukligt är i dessa sammanhang. Mordutredningen får inte äventyras genom att dess innehåll blir allmänt känt och förhandlingen hålls, för att tala nyhetsjournalistiska, bakom stängda dörrar. 

"Häktningsförhandingen är åter offentlig i sal 1". Det har gått en dryg timme då det sprakar till i högtalaren och vi åter blir insläppta. 

Två socialsekretare säger någonting lustigt till varandra. "Får jag be er att inte skratta. Det är inte passande", förmanar domare Lilja. 

Häktningen hävs. Inte för att bevisningen inte anses vara tillräcklig. Pojken är fortfarande på sannolika skäl misstänkt för mord den sjunde eller åttonde augusti. Utan för att det helt enkelt inte är bra att barn sitter inlåsta på ett häkte. Och då han inte längre anses kunna skada utredningen är det bättre att socialen tar hand om honom. 

Kanske är han skyldig. Kanske är det så att han och en 14-årig kompis, som också är misstänkt för delaktighet i mord, under ett par års tid plågade, förnedrade och hånade Gica medan vuxenvärlden tittade bort. Kanske passerades till slut alla gränser. Förundersökningen kommer förhoppningsvis att ge oss svaren.

För ett par veckor sedan, då ett dödsfall som först troddes vara naturligt visade sig vara resultatet av ett brott och pojkarna greps, intresserade sig kommentariatet för en stund för Gicas öde. 

Skribenter på ledarplats och kultursidor frågade sig varför medier inte gjorde en stor sak av någonting så ohyggligt som att barn mördar uteliggare och drog slutsatsen att tystnaden berodde på ett förråat samhällsklimat. 

Men sanningen är att mordet fick stor uppmärksamhet av mediehusen. Rubriker låg i topp på sajterna och Aftonbladet åkte hela vägen till Rumänien och träffade Gicas fru och barn.

Ansatser till att försöka sätta in brottet i ett större sammanhang saknades förvisso, men det är svårt att ha grundade åsikter utan att känna till motivet till mordet och inte ens veta om barnen verkligen är skyldiga. 

Men att åsiktsskribenterna inte hade helt rätt innebär inte att de hade fel. Tvärtom. Jag tror att de formulerade någonting väsentligt. Tonläget har förändrats, hat flödar i forum och grupper på nätet, rasism sprids systematiskt i oerhörda mängder.

Långsamt, nästan omärkbart, förflyttas det offentliga samtalet. Så även nyhetsvärderingen: 90 bilbränder i några förorter till Göteborg en natt är en större sensation och får större genomslag i valrörelsen än att hat möjligen kan ha drivit barn till att mörda en uteliggare. 

Åklagaren ville inte prata efter förhandlingen. Advokat Tolke sprang upp för trapporna till ett väntande misshandelsmål i sal sju. Han hann precis.

Det var ännu en av alla dessa dagar i en svensk tingsrätt och på andra sidan panoramafönstret glittrade Munksjön stillsamt i den försiktiga septembersolen.