Oväntad utveckling i cirkus Assange

Julian Assange gav upp sin frihet för att komma undan anklagelser om sexbrott i Sverige.

Kanske slängs han i stället i fängelse för modiga och moraliskt rättfärdiga avslöjanden om krigsförbrytelser.

Så ser en grekisk tragedi för vår tid ut.

Att Assange efter sju år på en ambassad grips av brittisk polis är ingen sensation. Ecuador har de senaste åren utryckt mer och mer högljudd irritation över att tvingas härbärgera honom och sedan en tid har signaler om att skyddet ska upphöra kommit oftare och oftare.

Inför tv-kamerorna släpades den vithårige och skäggige mannen, en gång hyllad för orädda avslöjanden om korruption och krigsförbrytelser, internetepokens Mick Jagger, ut av poliser som inte brydde sig det minsta om hans gapande och gestikulerande.

Det finns uppgång, det finns fall.

Wikileaksgrundarens hem för en tid framåt blir en polisstation, med avbrott för transporter till och från domstolen Westminister Magistrates Court för de juridiska piruetter som nu följer.

Vad händer nu? Assange bröt mot de brittiska bestämmelserna om borgen då han i juni 2012 steg in på Ecuadors ambassad i London och sökte asyl.

Där har han hållit presskonferenser, åkt skateboard i korridorer och tagit emot gäster som Pamela Anderson.

Att bevakningen av ambassadbyggnaden har kostat Storbritannien miljontals pund genom åren kommer inte göra domaren han ställs inför muntrare. Assange riskerar fängelse.

Dessutom har USA begärt honom utlämnad. Domstolsförhandling ska ske inom kort. Assange har skäl att vara orolig: USA och Storbritannien har en mycket nära relation.

Ecuadors president Lenín Moreno säger att landet sparkade ut Assange på eget bevåg, men händelseutvecklingen har givetvis föregåts av samtal med London och Washington.

Ja, vad händer nu? Den svenska åklagarmyndigheten, vars agerande i detta ärende genom åren lämnar en del övrigt att önska, har meddelat att den nedlagda förundersökningen kan öppnas igen.

Kanske går det att komma vidare med utredningen om misstänkta sexualbrott. Men jag skulle bli förvånad om åtal väcks. Många år har förflutit, minnesbilder bleknar.

Och det finns om inte annat en tidsaspekt som är av betydelse. Britterna är troligen sugna på att ställa honom inför rätta, USA vill ha honom och de svenska misstankarna preskriberas om ett drygt år.

Hur det hade gått om Assange funnit sig i en utlämning till Sverige hösten 2010 vet vi inte. Jag tror inte att misstankarna hållit för fällande dom, men även om han dömts till fängelse hade han för länge sedan varit fri och kunnat bosätta sig någonstans där USA inte når honom.

Rädslan för att förlora friheten gjorde att han miste den. Även så kan en paradox se ut.

Faktum är att tiden Assange vistats på ambassaden är längre än vad ett svenskt straff tillsammans med de maximala fem år han sägs kan få i USA hade varit.

David Cameron utlyste folkomröstning om EU och fylledansken attackerade domaren under en landskamp i fotboll mot Sverige.

Till kategorin mindre briljanta strateger sällar sig Julian Assange.

Vissa älskar den här historien. De som hatar svenska sexualbrottlagar älskar den. De som hatar USA älskar den. De som har en fallenhet för konspirationsteorier älskar den.

Foto: Ruptly
Julian Assange har gripits av brittisk polis och tvingats lämna Ecuadors ambassad där han befunnit sig i sju år.

Följetongen må framstå som en fars, men är en tragedi för de människor den handlar om. Två kvinnor har sannolikt berövats möjligheten att få sin sak prövad och en chans till upprättelse.

Och även om det inte händer någonting med den svenska förundersökningen har han ingen anledning att känna sig som vinnare.

Det kan sluta med att det som skickar Julian Assange i fängelse är det som har glömts bort i berättelsen om denne man. Det han gjorde som var moraliskt rätt.

Att hjälpa Chelsea Mannings avslöja amerikanska krigsförbrytelser i Irak, innefattande mord på civila och journalister.

Även det är en tragedi.

avOisin Cantwell

ARTIKELN HANDLAR OM

Ecuador

Stockholm

USA

EU