Går att glädjas över att ungdomarna nu har juridiken på sin sida
Stefan Löfven, sparkad statsminister, har ingen munter dag.
En tröst är möjligen att den kontroversiella Gymnasielagen får tummen upp av Migrationsöverdomstolen.
Denna lag har utsatts för spott och spe av såväl debattörer och en betydande del av riksdagen som Lagrådet, den myndighet som ska granska nya paragrafer innan de träder i kraft, och diverse remissinstanser.
Men statsminister Stefan Löfven och hans regering, stödda av Vänsterpartiet och Centerpartiet, baxade igenom denna möjlighet för tusentals ensamkommande ungdomar att få en ny chans till uppehållstillstånd och hoppades på det bästa.
Juristerna har emellertid varit måttligt imponerade och två av fyra migrationsdomstolar, Stockholm och Malmö, har på olika sätt underkänt lagen.
Jag ska inte tråka ut läsaren med att dyka alltför djupt ner i de juridikens vinklar och vrår som domarna har sökt igenom innan de fattade sina beslut, men att helt hoppa över paragraferna är inte möjligt.
Det ena fallet handlar om en yngling som i sin ansökan om asyl berättade att personer som tillhör IS kom till hans familjs hem i Irak och bad om hans systers hand. Föräldrarna motsatte sig detta vilket ledde till att både de och han själv misshandlades.
Migrationsdomstolen avslog hans ansökan, men det är av underordnad betydelse i detta sammanhang. Det viktiga är att domstolen ansåg att lagen var ett sådant hafsverk att den inte skulle tillämpas.
Kort sagt: De nya paragraferna, som innehöll en helt ny grund för uppehållstillstånd, forcerades igenom så snabbt att grundlagens krav på beredning inte hade uppfyllts.
Det finns ett skäl till att dessa regler finns. Lagstiftning är inte sällan ett komplicerat hantverk och utan rimlig tid för eftertanke riskerar produkten att i bästa fall bli meningslös och i sämsta fall ett hot mot rättssäkerheten.
Migrationsöverdomstolen resonerar i två steg. Det konstateras att Regeringsformen, vår viktigaste grundlag, inte närmare stipulerar hur en lag ska beredas.
Där finns med andra ord inte särskilt mycket vägledning att hämta. Därefter noteras det att regeringen faktiskt tog intryck av kritik mot ett första lagförslag och beredde det därför ytterligare innan riksdagen klubbade det.
Domstolens slutsats är att "stadgad ordning inte har satts å sidan i något väsentligt hänseende när bestämmelsen kom till".
Det juristerna tittade närmare på var bestämmelsen om sänkt beviskrav rörande identitet. En regel som står i fokus även för det andra avgörandet som i dag offentliggjordes.
En ung man sökte asyl och uppgav att han om han återvände till Afghanistan riskerade förföljelse på grund av sin etnicitet och religionstillhörighet.
Han nekades uppehållstillstånd, men frågan om det sänkte beviskravet står i överensstämmelse med EU-regler ingav inte juristerna ro.
Migrationsöverdomstolen konstaterar att det i framförallt Schengenregelverket finns tuffa bestämmelser om vilka villkor som ska vara uppfyllda för att resa in på medlemstaternas territorium.
Men bestämmelserna gäller vid passage av EU:s yttre gränser och reglerar inte situationen för utlänningar som redan vistats inom gränserna.
Annorlunda uttryckt: EU-reglerna hindrar inte sänkt beviskrav.
Målen har avgjorts med så kallad förstärkt sammanställning, det vill säga med sju domare i stället för tre, som är brukligt. Så sker när ett avgörande kan få stor principiell betydelse. Och det får dessa beslut.
Migrationsverket har med hänvisning till den juridiska oklarheten pausat alla gymnasialagsärenden. Nu kommer ansökningarna att beviljas, naturligtvis förutsatt att kriterierna som anges i lagen uppfyllts.
Tillblivelsen av denna lag skulle kunna användas som skräckexempel på hur lagstiftning kan gå till. Men nu vet vi att paragraferna inte är så usla att de inte kan användas.
Det går att ha principiella invändningar mot en lag som rundar asylrätten. Men det går också att glädjas över att de cirka 9000 ungdomar som av humanitära skäl får en andra chans nu även har juridiken på sin sida.