”Tvångsmata politikerna”
Aftonbladets Karin Ahlborg försöker få de ansvariga att äta sjukhusmaten
Jag hade en idé: Låt våra folkvalda tvångsäta sjukhusmaten. Det tyckte politikerna var ett jättebra förslag. Inte.
Nej, det är ingen som kräver att sjukhuskäket ska hålla Operakällarstandard.
Men nog borde väl svindyrt inköpt mat åtminstone vara trevlig att se på och smaklig att äta?
Så är det inte, enligt samstämmiga vittnesmål från läsare.
Varför då inte genomdriva idén att låta politikerna äta samma mat som de gamla och sjuka får?
Nu är det ungefär lika enkelt att komma över några portioner sjukhusmat som det vore att få låna Victorias kamédiadem till kräftskivan.
Av någon anledning vaktas matlådorna som om det verkligen vore kronjuveler, men med lite list, trix och fix står jag med tre portioner mat á, enligt uppgift, 100 kronor styck i famnen.
De ser inte så roliga ut men jag tänker att om vi piffar till serveringen med rödvitrutig duk och plastglas på fot och erbjuder ett glas alkoholfri cider till så ska det väl slinka ner i ett landstingsråds mage lika lätt som ett traktamente.
Vid receptionen i Landstingshuset blir det dock tvärnit för våra picknick-planer.
Helst ville vi dinera ihop med Filippa Reinfeldt som är högsta sjukhushönset i Stockholm, men hon är på Öland.
De andra moderata landstingsråden är någon annanstans.
Eller i alla fall inte sugna på pulvermos med skinn på, metallsmakande fisk och smaklösa morötter.
Men någon kommer att ringa mig, lovar den ansvariga på kansliet.
Ingen större lycka heller hos folkpartisterna, som också har stort inflytande på de sjukas mat.
Alla är borta. Puts väck. Går icke att spåra.
– Men de har ätit sjukhusmat förut, bedyrar pressekreteraren Rasmus Jonlund.
– Och de, eller vi, tyckte väl att maten är så god som man kan kräva.
Ja-happs. Vad göra nu då?
Med obefogad optimism dukar jag så fint det går och sätter mig framför de svarta lådorna alldeles själv.
Det är dystert.
Mycket dystert.
Och jag väntar fortfarande på att ett moderat landstingsråd ska ringa mig.