Varför är mjölk en helig ko?
Läs Karin Ahlborgs krönika
Vem ska bestämma vad som är ett rimligt pris för mat?
Handeln?
Eller vi som köper och äter?
I veckan kom, för första gången på evigheter, frågan om högre matpriser och företrädesvis högre mjölkpriser på tapeten.
Under ett bra tag har prishysterin fått vila i frid, begravd under tillsatser, djuromsorg och transporter.
Jag är naturligtvis lika lite som någon annan beredd att betala överpriser för mat eller något annat men den bättre frågan som skulle ha ställts istället för att förfasas över att mjölken ökar i pris är ju ”Hur billig mat har vi råd med?”.
Anledningen till att frågan väckts är att Arla har aviserat en prishöjning på mjölk med 6 procent. Det betyder ungefär 50 öre per liter mellanmjölk. Vi dricker i snitt 100 liter per skalle så prishöjningen skulle betyda en 50-lapp mer per år.
Handeln har i alla fall tidigare motsatt sig prishöjningar på mjölk och resultatet ser vi i form av ett allt glesare jordbrukslandskap.
Samtidigt är det skumt att medan priset vi betalar för mjölken ökade med tio procent mellan 2004 och 2008 så steg priset till bonden bara med 2 procent.
För 40 år sedan kostade mjölken i penningvärde lika mycket som i dag och en anledning till att priset hållit sig lågt är förstås att kossorna mjölkar mer och mer.
Vad jag inte fattar är varför just mjölk ska vara handelns heliga kossa.
Jag tittade runt i min affär i går. Det finns icke ett livsmedel i hela butiken som matchar mellanmjölkens kilopris på 7:50. Inte något annat drickbart, heller.
Det närmaste jag kommer är flaskvatten som säljs för 7:27 i bästa fall. Juicen kostar 9:45 per liter som lägst och då handlar det om frukt som hängt på sina grenar tills de plockas och inte levande djur som kräver skötsel och omvårdnad.
Inte ens de billiga rotsakerna kryper under mjölken i pris.
Potatisen kostar 7:90 och morötterna 9:90.
Varför är mjölken – och därmed mjölkbönderna – strykpojkar i handeln?