När stupet närmar sig ändrar EU tonen
MADRID. Mays begäran om mer tid och EU:s erbjudande om en flexibel deadline visar att båda desperat försöker undvika att britterna kraschar ut ur EU nästa vecka eller framöver.
Alla är innerlig trötta på britternas velande men vill samtidigt undvika en ekonomisk katastrof som kommer att drabba både britterna och EU:s övriga 27 medlemmar.
Man kan säga att EU talar med dubbla tungor.
Den senaste veckan har varningarna haglat från Bryssel om att britterna tvingas lämna utan ett avtal. Detta i hopp om att pressen skulle bli så hård på de brittiska politikerna att hitta en lösning att de till slut skulle lyckas komma överens.
Men när det inte skett och stupet närmar sig så ändras EU:s ton.
Vi vet inte vad alla 27 medlemsländerna tycker men EU-ordförande Donald Tusks erbjudande om en flexibel brexit där britterna får ett år på sig att hitta en lösning men kan lämna med kort varsel ifall de godkänner de framförhandlade avtalet, visar att EU nästan gör vad som helst för att undvika en brittisk krasch.
Skälet är enkelt. Om britterna trillar ut över stupet utan ett avtal så drabbar det även EU. Kaos vid gränserna när det gäller både varu- och persontransporter drabbar alla. Dessutom går EU miste om de dryga 400 miljarder som britterna ska betala i ersättning för skilsmässan.
Storbritanniens egen ekonomiska expertis spår att den brittiska tillväxten minskar med tio procent om man okontrollerat kraschar ut ur EU. Även de 27 EU-ländernas tillväxt kommer att drabbas.
I Spanien där jag just nu befinner mig oroar sig bönderna längs solkusten för vem som ska köpa deras växthusodlade färska grönsaker ifall britterna måste börja betala tullar. Och hur går det med huspriserna i södra Spanien om välbärgade britter börjar sälja av sitt innehav om de inte längre kan vistas fritt inom EU?
Varje land har sina skäl att oroa sig samtidigt som alla är frustrerade och irriterade över kaoset i London.
En brittisk krasch skulle kunna vara den utlösande faktorn för en ekonomisk recession i Europa som skulle kunna sprida sig till hela världsekonomin.
Ingen kan givetvis säga säkert vad som kommer att hända. Men vem vill ta risken?
Att lämna med ett avtal är så mycket bättre för alla parter. Åtminstone på medellång sikt.
För Theresa May fanns inte heller något annat alternativ än begära en ytterligare förlängning. Hon vet att det enda en majoritet i underhuset är ense om är att till varje pris förbjuda att landet lämnar utan ett avtal. Om Storbritannien tvingas ställa upp i EU-valet är det en prestigeförlust för henne men bara en i raden och inget varken hon eller britterna inte kan leva med.
Till slut har May nu inlett förhandlingar med labourledaren Jeremy Corbyn om en mjukare brexit som en majoritet kan ställa sig bakom. Men chansen att de två bittra fienderna verkligen ska kunna enas är inte överdrivet stor. Corbyns enda mål har hittills varit att tvinga fram ett nyval. Han tillhör själv den EU-skeptiska falangen av labour.
Det enda May kan hoppas på är att hotet om en mjukare brexit ska få brexitanhängarna i hennes parti att slutgiltigt krypa till korset och godkänna hennes avtal i en eventuell fjärde omröstning någon gång under de närmaste veckorna.
Men om EU verkligen erbjuder en lång och flexibel deadline så verkar den åt motsatt håll. Ju mer tid de brittiska politikerna får på sig desto längre kommer sannolikt deras interna käbbel att fortsätta.
Just nu finns det inte mycket som talar för att Mays begäran om en förlängning till den 30 juni räcker för att leverera en ordnad brexit.
Men räkna inte heller med att britterna kraschar ut om en vecka, den 12 april