2017 är allt bara ”Måndag hela veckan”

Har ni sett filmen ”Måndag hela veckan”? Bill Murrays karaktär, meteorologen Phil Connors, fastnar i tiden i den lilla obskyra staden Punxsutawney och tvingas uppleva måndagen den andra februari om och om igen tills han lär sig att bli en bättre människa.
Jag börjar undra om det inte finns någon dold kamera uppsatt över mitt 2017. Den här rusiga känslan av att ishockey plötsligt är en världssport, till exempel, den är bekant. Den påminner om en tid när sju minuter långa bröl-eposet ”Nu tar vi dom” låg som ohotad etta på Svensktoppen och förväntningarna på Tre Kronor alltid var skyhöga.
Nu badar vi i fontäner, trycker upp guldlöpsedlar och hyllar män med kritvita porslinsfasader och klumpiga knäskydd, som om vi förflyttat oss rätt tillbaka till 1991.

Zapp från konfettifest på Sergels torg till en ny säsong av ”Twin Peaks” – och förvirringen blir total. Vad gör min gamla favoritserie i tablåerna? Vi vet ju vem som mördade Laura Palmer, vi fick ett lagom kultigt slut med en sinnesförvirrad agent Cooper, vi hade smält att vi aldrig skulle kunna bli ihop med vare sig Bobby Briggs eller sheriff Truman. Vi var klara med galenskaperna, trodde vi.
Zapp till musikkanalen VH1 och där står artisten The Weeknd och sjunger exakt som Michael Jackson. Han har snott en död mans röst och tryckt in den i sin strupe, hur är det ens möjligt?
Jag slår upp en aktuell modebilaga. En av rubrikerna är ”Snyggaste solbrännan” och på ett uppslag samsas neonbaddräkter med pepitarutiga, båtringade Bardot-klänningar. En tjej bär ett choker-halsband och med all säkerhet kan vi nu fastställa att 2017 blott är en repris.

Vi tror att vi hittar på en massa nya saker, att vi löser nya problem, att vi får fräscha insikter, att vi verkligen har utvecklats som människor. Men när USA:s president Donald Trump håller tal inför femtio av världens mäktigaste ledare är alla fortfarande män.
Tiden går bara runt runt som ett kretslopp och så sitter vi där plötsligt med magväskor runt midjan framför våra LP-spelare, bredvid nyfödda barn som heter Stefan, Henrik och Malin, och undrar varför ingenting egentligen hänt.