Mycket glädjande att EU röstade för nya regler om upphovsrätt
I dag godkände EU dessbättre de nya reglerna för upphovsrätt på nätet.
Nej, det innebär inte att internet dör.
Debatten om det nya upphovsrättsdirektivet har varit osedvanligt hatisk, vilket i vår polariserade tid inte säger lite.
Klimatet är förgiftat, politiker som arbetar med lagförslaget har mordhotats och bägge sidorna i striden har vittnat om ett osedvanligt febrigt tryck från skickliga och mindre skickliga lobbyister.
Ett besynnerligt drag i framför allt den svenska debatten har varit att EU är i färd att införa ondsinta regler som dödar friheten på nätet och kväver det demokratiska tillskott som den nya tekniken har inneburit.
Det går att vilja dra täcket över sig och sova i tio år för mindre. Ett och annat går sannerligen att säga om EU, men politikerna i Bryssel är om inte annat måna om sitt eget bästa och inte det minsta sugna att klubba lagar som skulle leda till berättigat ramaskri från Haparanda till Kreta.
Så vad handlar denna strid om? För att förstå det måste vi först bena ut vad upphovsrätt är. Vilket är både enkelt och svårt.
Enkelt för att det inte är en pedagogiskt mödosam uppgift att påpeka att den som skapar en melodi, roman eller dataprogram också ska ha rätt att bestämma hur verket ska användas och få betalt för spridning av det.
Svårt därför att juridiken är snårig och ska ta hänsyn till närstående intressen, som skiv- och filmbolag, och enskilda personers rätt att uttrycka sin åsikt.
Det EU vill komma till rätta med är problemet som uppstår när bolag med gigantiska plattformar på nätet använder material som användarna vanligen måste betala för i sina egna, kostnadsfria kanaler.
Det kan vara musik. Det kan vara journalistik. Det kan vara videokonst.
Direktivet innebär att en ny rättighet införs för utgivare av exempelvis journalistik. Europeiska medier ska kunna ingå avtal med nätjättarna om hur deras material får användas och vad det ska kosta.
Detta är inte originellt. Filmbranschen har en liknande lösning. Likaså de flesta videotjänsterna på nätet.
Det är onekligen på tiden att någonting sker. Den nuvarande upphovsrättslagen är 20 år gammal och skrevs i en tid då de flesta EU-medborgarna använde internet till att med beundransvärt tålamod vänta på att ladda upp någon undermålig nätversion av en tidning och kidsen hade hotmail och hängde på sedan länge nedlagda forum.
Så vad bråkas det om? Det är framför allt artikel 11 och 13 i direktivet som har lett till högt blodtryck hos diverse aktivister.
Artikel 11 innebär att press och utgivare har rätt att begära ersättning av plattformar där har länkat till exempelvis nyhersartiklar.
Om du lägger upp den här kolumnen på fejan så ska Aftonbladet ha rätt att begära ersättning av Facebook.
Artikel 13 betyder att det som läggs upp först måste granskas för att plattformen inte ska bryta mot upphovsrätten.
Kritikerna menar att paragraferna leder till elände. Du måste kolla att du har rätt att dela allt innan du lägger upp det. Har den som har upphovsrätt till den här artikeln verkligen fått betalt.
Dessutom påstås det att sajter för frimärksamlare, vänsterhänta och emokids drabbas. Och till råga på allt kommer filter installeras som sållar bort satir och parodier.
Så kommer dessbättre inte att bli fallet. Lagen innehåller skrivningar som skyddar små aktörer som inte drivs av kommersiella skäl. Det är kolosserna som ska pröjsa. Och de har råd. Googles omsättning motsvarar hela den svenska statsbudgeten.
Och lagstiftningsdirektivet har förbättrats och förfinats och risken för hemska filter är försumbar.
Ja, jag talar i egen sak i denna fråga. Aftonbladet är ett av de bolag vars produktion används av Google och Facebook som underlag för att kränga annonser. Men även en person som är part i målet har rätt att framföra åsikter.
I dag träffades EU:s jordbruksministrar i Luxemburg och röstade igenom direktivet. Jordbrukspolitiker? Nej, detta är inte en av deras frågor. Det är en av de så kallade ”A-punkterna”, frågor som är färdigförhandlade och bara väntar på att klubbas.
I Sverige gjorde EU-nämnden i förra veckan tummen ner. Men den dumheten spelade ingen roll. Majoriteten för den nya lagen var stor.
Sverige har två år på sig att införliva de nya reglerna i svensk lag. Och efter det ska praxis mejslas fram i svenska domstolar. Det lär ta sin tid.
Kanske uppstår konstigheter. Lagar som visat sig få även andra effekter än de önskvärda är inte ett okänt fenomen i den juridiska historien. Men sådant brukar rättas till.
Aktivister kommer att larma och göra sig till i dag.
Många andra har skäl att jubla. Dit hör europeiska publicister, konstnärer, journalister, musiker, fotografer och andra.
De som ska få rimlig ersättning av de amerikanska jättarna.