En svart vecka för svensk industri
Det är en svart vecka för telekom, en av paradgrenarna på svensk arbetsmarknad. På bara tre dagar har över 4 000 personer varslats om uppsägning.
Särskilt illa är att även forskningen drabbas.
Beskeden är ovälkomna även för regeringen som hela valrörelsen pratade om jobben, jobben, jobben. Stefan Löfven ville återindustrialisera Sverige och en industrikansler skulle koppla greppet.
Men veckans varsel tyder på att utvecklingen går i motsatt riktning. Avindustrialiseringen av Sverige fortsätter.
I måndags meddelade den japanska telekomjätten Sony Mobile att arbetsstyrkan i Lund halveras. Tusen personer berörs. Sonys mobiler säljer dåligt, företaget har bara tre procent av världsmarknaden.
Två dagar senare kom Ericssons chockbesked. 2 200 anställda och 880 konsulttjänster bantas bort i Sverige. Hårdast drabbas Katrineholm där företaget helt lägger ner och Kista där var tionde tjänst ska bort.
Lunds kommunalråd Anders Almgren (S) tog fram storsläggan och gjorde sig till talesman för hela landet:
– Det handlar inte om Lund, det handlar inte om den här regionen, det handar om hur Sverige ska hävda sig som industrination.
Ett avskräckande exempel är läkemedelsindustrin. Först drogs tillverkningen ner. Sedan drabbades forsknings- och utvecklingsavdelningarna.
De stora nerdragningarna på Azrazeneca ledde inte till att de FoU-anställda blev arbetslösa. De fick ett nytt jobb. Men kompetensen spreds ut och enligt Peter Larsson, samhällspolitisk chef på Sveriges ingenjörer, påverkade det hela branschen negativt. Exempelvis har Danmark gått förbi Sverige på life science-området.
Nu varnar experterna för att det kan gå samma väg för telekomindustrin. En stor del av de som kommer att försvinna från Ericsson jobbar med forskning och utveckling.
Näringsminister Mikael Damberg (S) snickrade redan igår ihop en grupp med statssekreterare från fem departement för att koordinera regeringens arbete. Exakt vilka frågor som ska samordnas är dock ännu oklart.
För femton år sedan stod Ericsson för 15 procent av den svenska exporten och hade 45 000 anställda i Sverige. Det var kronjuvelen i svensk industri.
Fortfarande är Ericsson landets största exportföretag. Men andelen av totala exporten har krympt till knappt tio procent. Antalet anställda i Sverige har mer än halverats till vid årsskiftet 17 600.
I hela världen uppgår personalstyrkan till 118 000. 40 procent av all mobiltrafik går genom nätverk som Ericsson står bakom.
Företaget mår alltså bra, trots det globala nerdragnings- och omställningsprogrammet. Det har initierats för att företaget, mycket enkelt uttryckt, går från produktion av hård- till mjukvara.
Som ett litet, exportberoende land måste Sverige ligga i framkant och då är forskning- och utveckling grundläggande. Mellan 2003 och 2013 ökade anslagen för det kraftigt, med 28 till 124 miljarder. Ökningen gäller alla sektorer utom privata icke-vinstdrivna, läst forskningsstiftelser.
Ändå oroar sig experterna. Exempelvis If Metalls ordförande Anders Ferbe som i ett uttalande uttrycker sig så här:
– Vi har sett fabrik efter fabrik läggas ner inom telekom- och läkemedelsindustrin som tidigare var svenska paradgrenar. Risken är att forskning och utveckling går samma väg om vi inte gör något och då har vi inte mycket kvar.
Som sagt, en svart vecka.