Mr Cool skall vi tåla

Jag hittade en bok när vi röjde i källaren. ”Döden skall du tåla”, av Karin Fossum.
Märklig titel, döden kan man ju inte tåla. Ah, just det, hon menar det inte bokstavligt. Man får tänka aj då, det där låter inte bra, det kommer nog inte sluta lyckligt för någon.

Två av mina favoritkomiker heter Jim Gaffigan och Johan Glans. Deras humor är i det närmaste barntillåten. Väldigt rolig och väldigt snäll.

De skojar om saker som varför påsken handlar om kaniner och ägg och att gå till tandläkaren.

För sådan humor måste också få finnas. Och den finns därför att Jim och Johan kan leverera.

Skriv ner Johans skämt på en lapp och allting dör.

Två andra favoritkomiker är Lisa Lampanelli och Daniel Tosh. Deras skämt handlar nästan uteslutande om rasistiska stereotyper.

Lisa skriker och gapar om ”the jews” och ”the gays” och ”the filthy Mexicans” och hon hoppas att ”soccer moms get cancer in the face.”

Daniel Tosh tycker absolut att slaveriet var hemskt, men svarta springer alltid snabbare än vita, så varför rymde de inte bara?

Över gränsen och roligt. Därför att de träffar precis rätt. Därför att publiken och komikern har en oskriven överenskommelse. I det här rummet, under de här två timmarna, kan du säga vad som helst, och vi ska skratta. För att det är hemskt, för att det kommer åt på ett ställe där vi sällan petar, därför att det är förbjudet och ger oss en chans att bearbeta ondskan i världen.

I morgon, när vi är tillbaka på jobbet, ska vi inte säga att slaveriet var afroamerikanernas eget fel.

FÖR VI KAN SKILLNADEN MELLAN EN GROV KOMIKERS MATERIAL OCH VANLIGT PRAT.

Vi vet att ett bögskämt vid lunchbordet inte är samma sak som att Lisa Lampanellis (bög)publik älskar att hon kallar dem ”ass pirates”.

Humor frigör och tröstar, lindrar. Vi behöver skoja eftersom livet gör så ont. Vi skämtar oss igenom livet och sedan dör vi. För döden och humor skall vi tåla.

För två veckor sedan inleddes ett osannolikt hårt drev mot Anton Magnusson (Mr Cool) som skrivit en text med titeln ”Knulla Barn”. Låten har nu plockats bort från Spotify och arrangörer som bokat Anton Magnusson (och hans kollegor) ställer in.

Jag har fem barn. Jag skulle tro att jag är emot pedofili lika mycket som de flesta.

Det är utan tvekan Anton också.

Men han ägnar sig åt att sätta ord på det värsta. Han säger det osägbara.

Vi ska inte ägna oss åt att förbjuda skämt. För om vi går in och bestämmer vad som är roligt eller inte, var slutar vi då? Och vem ska dra gränserna?

Det mörka och döden skall vi tåla.

Annars slutar det inte lyckligt för någon.


Kul: Leta upp ”Under jords roast av Simon Gärdenfors” på Youtube. Bästa skojset på länge. Och glöm inte: om du inte tycker att det är roligt så gör det ingenting.

Mindre kul: Hoppas att ni hittar Funny Fuckup-turnen om den kommer till er stad (det gör den inte på grund av hot)