Världen är din, syster – så dansa ut i natten
Efter en öldränkt lastbilsskjuts (”Fy fan vad vi är braaa”), buffé-mingel med sentimentala släktingar och ett tal av en rörd förälder virvlade hon ut genom
dörren. Lätta fötter, solglitter i ögonen. På väg mot klubben, pulsen, dans hela natten. Efter henne en uppsluppen svans av vänner på höga klackar. Min sladdis-lillasyster, 14 år yngre och nybakad student. Hon och hennes vänner var så hjärtskärande fina, i korta klänningar och lockigt hår.
Någon slags beskyddarinstinkt vaknade där i hallen. Den ville skrika ut ”Var försiktig! Åk inte hem ensam! Bli inte för berusad!”.
Samma varningar som i all välmening kastats över mig i år och dar, och som för all del är bra att ha i bakhuvudet.
Jag öppnade munnen.
Ut kom ett ”Du har väl pengar?”. Ett skämtsamt: ”Gör inget som jag inte skulle ha gjort.” Sedan en kram.
Med en varm blick efter den lilla gruppen som försvann på väg mot bussen, insåg jag det komiska i mitt råd. För jag har också varit tonåring, med världen för mina fötter. Jag har tagit risker lika ofta som jag varit försiktig. Jag har rest i världen på egen hand. Gått på efterfest med glada främlingar. En av dem blev min pojkvän.
Jag har liftat. Åkt svarttaxi. Vågat långresan till vännen jag bara träffat en gång. Fått skjuts hem med det främmande, kaxiga grabbgänget, med basgång som fick sätena att vibrera. Jag valde låtar och dansade in genom dörren.
Jag och tjejkompisen festade bort alla pengar i Ayia Napa. Satte oss i baksätet på en taxi, bubbliga av shots i grälla färger, och bönföll taxichauffören att köra oss hem.
En äldre man, som just skulle till att betala i framsätet, vände sig om och räckte oss utan ett ord en bunt sedlar som mer än väl täckte hemresan. Önskade god kväll och klev ut. Så hem kom vi.
I en film, där den våghalsiga hjältinnan kastar sig ut och gör allt det där man inte får, hade Martin Beck skrapat upp resterna av mig ur ett dike. Men världen är inte bara löpsedlarna om allt ont som sker. För du får aldrig läsa om alla vänliga, varma, harmlösa möten. Och du får aldrig läsa om det inte som inte händer. Det som inte händer alla de där ystra tjejerna som dansar ut i sommarnatten, med världen för sina fötter.