I lumpboden ligger en bok som förbinder mig med munkar och mördare

Peter Kadhammar hittade Edward D. Radins ”12 Against Crime” i en lumpbod i Jerusalem. Tidigare hemadress var St Pierre de Sion-klostret grundat 1874 av Marie-Alphonse Ratisbonne.

I en lumpbod i västra Jerusalem ligger en gammal bok som ingen bryr sig om.

Edward D. Radins 12 Against Crime handlar om tolv brottsbekämpare i New York. Tryckt 1950 berättar boken bland annat om kommissarie Yulch, specialist på att hitta brottslingar med hjälp av tvättnotor, George Lamb som letade upp män som smitit från försörjningsplikten för sina barn, den cigarrökande toxikologen doktor Gettler och den hänsynslösa mordbrännerskan Bertha Warshovsky.

Hennes dåliga kondition och korta ben tvingade henne att utveckla en speciell metodik när hon brände ner hus på beställning.

Utmärkt förströelse när man är för trött för att anstränga sig men för pigg för att sova.

 


Detektiver, rättsmedicinare och brottslingar träder fram som människor medan man ligger i sängen och slöläser. Det är underhållande och spännande. Det slår mig hur torftiga skildringarna är nu för tiden när poliser och media ska berätta något om brott och brottslingar. Bakomliggande motiv och passioner har varken den riktiga eller tredje statsmakten tid med längre.

Men ju längre jag läser desto mer är det boken i sig som fascinerar. Tryckt i New York. Någon hade den med sig till Israel som efter världskriget var en ny och märklig stat i den levantiska öknen.

En judisk bosättare? Mja, de hade nog annan litteratur än amerikanska brott i bagaget. Predikant? Knappast. Turist? Nja, det var för tidigt för turister med avkopplande litteratur i Mellanösterns sol. Det är fortfarande för tidigt.

En reporter?

Ja.

En hårdkokt New York-skribent på den tiden då reportrar fortfarande reste i kostym och hatt.

Han låg nog på hotell King David och läste efter aftonens dry martini. Iförd randig pyjamas. Han kunde höra muezzinerna kalla till bön. Allah Akhbar! Han läste om psykiatrikern Paul de River som kunde plocka ut en mördare bland hundratals människor med ledning av deras klädsmak.

Reportern lämnade boken när han for hem.

 


Hur hamnade den i klostret St Pierre de Sion? Postbox 768, Jerusalem. Klostrets stämpel finns på försättsbladet och slumpvis bland sidorna.

St Pierre de Sion grundades 1874 av Marie-Alphonse Ratisbonne, en fransk jude som konverterade till kristendomen. Han ville att klostret skulle vara en mötesplats för judar, muslimer och kristna. Och att de två förstnämnda skulle konvertera till katolicismen.

Jag förmodar att klostret hade ett generöst bibliotek. Det är enda förklaringen till de hårdkokta kriminalskildringarna.

Det är en fin bok. Sydd bindning så den håller för många läsningar. Bra papper, tjock och lite strävt. Ljust grön pärm. Skyddsomslaget är tyvärr borta.

Nu står den i arbetsrummet hos en reporter i Stockholm. Den förbinder mig med Jerusalem, en fransk konvertit, munkar, en okänd bibliotekarie i ett klosterbibliotek, en resenär över Atlanten i början av 1950-talet. Och alla som läst den.

Jag skriver detta på en dator. Med ett par knapptryckningar står jag i förbindelse med hela världen. Men bara en abstrakt förbindelse. Den gamla gröna boken sätter mig i fysisk kontakt med människor, platser, händelser.

12 Against Crime var Edward Radins andra bok. Han skrev en dryg handfull till i samma genre. En del blev tv-berättelser.

Radin dog i cancer i mars 1966, 56 år gammal.

 


När jag själv är borta? Då hamnar nog Radin på ett antikvariat och säljs för en spottstyver. Jag vill tro att någon kriminolog hittar den. Hen är på konferens i Stockholm. Vill ha trevlig läsning på flyget tillbaka till Tokyo eller Zürich. 12 Against Crime verkar bra.

När kriminologen öppnar boken på planet ser hen min inskription: Jerusalem 13/5 2019. Kriminologen börjar fantisera. Vem var det som köpte boken i Israel? Varför? Hur hamnade den i Sverige?

Följ ämnen
Israel