Är mannen i kostymen ansvarig för att Rami dog av törst?
En ung man i ny kostym.
Bär han ansvaret för att Rami dog av törst?
Utanför Attunda tingsrätt river vinden i träd utan löv, regnet piskar i ansiktet, det är den sista gråmulna dagen i november i en gråmulen förort norr om Stockholm och vädret beter sig som vore det en parodi på höst.
Den unge mannen, chef på häktet i Sollentuna, åtalad för vållande till annans död, rätar till sina glasögon, viskar någonting till sin advokat och lutar sig tillbaka för att lyssna på vad åklagaren har att säga i sitt inledande anförande.
Med visshet vet vi att Rami, vi kan kalla honom så, avled efter 19 dagar i häkte och att läkare har konstaterat att dödsorsaken var uttorkning.
Hela förmiddagen ska komma att ägnas åt åklagarens redogörelse för vad han beskriver som ”en oerhört tragisk historia”. Overheadbild avlöser overheadbild och brottsstycken av journaler och frågeformulär och dagrapporter passerar.
Rami låg naken i en cell, svarade inte på frågor, rullade runt, vägrade att äta, vägrade att dricka, smetade avföring på väggarna. Så där fortsatte det. Dag lades till dag, vecka till vecka, den unge mannen, bara 23 år gammal, blev sämre och sämre. Vattnet stängdes av.
Är det så, som åklagaren påstår, att häkteschefen vållade Ramis död?
Han läser högt ur aktuella paragrafer i häkteslagen och understryker att den intagne vid akut sjukdom eller skada omedelbart ska få vård.
Bredvid åklagaren sitter två kvinnor. Ramis mamma och syster. Sorgsna, synbarligen tyngda av stundens allvar. En tolk översätter med lågmäld men effektiv röst.
Senare under denna fyra dagar långa förhandling kommer ett antal vakter att vittna. I förhör har de berättat att Ramis situation togs upp på morgonmöten, de slog larm, de sa att han skulle dö, men ingenting hände.
Kommer de att upprepa dessa vittnesmål under ed? Mannen de anklagar har fortsatt att vara deras arbetsledare. En inte helt okomplicerad situation.
Och hur är det med deras egna ansvar? Varför struntade de inte bara i chefen och regler och körde Rami till sjukhus i stället för att se honom under 19 dagar bli sämre och sämre?
Andra gjorde fel, påpekar åklagaren. Men det innebär inte att chefen saknar skuld.
Till slut, efter 19 dagar, skedde transport till vårdinrättning. Han var då så svag att vårdare fick bära in honom i bilen. Men det var för sent. Rami avled denna dag, tre dagar efter sin 23-årsdag.
Timme lades till timme, åklagaren trummade på. Nya protokoll, nya noteringar, nya rapporter.
Framöver under huvudförhandlingen kommer bilden förhoppningsvis att klarna. Rättsläkare ska förhöras. Häkteschefen ska förhöras.
Kanske finns ett straffrättsligt ansvar att utkräva. Kanske var det en serie av varandra oberoende misstag som ledde till katastrofen och en skuld som snarare är moralisk än juridisk. Kanske är det inte möjligt att helt fastställa vad som hände.
Men vi vet att en ung man år 2017 dog av törst i välfärdslandet Sverige och att en familj tvingas leva vidare med sin sorg och sin saknad och sina frågor.