Akademieledamoten Eric Runesson debuterar i Högsta domstolen med rån

Juristen Eric Runesson är ny i Svenska Akademien och i Högsta domstolen.

Med två domar om rån gjorde han i dag sitt första avtryck i den senare församlingen.

Då Runesson i förra veckan valdes in i Akademien återuppstod traditionen med en jurist på stol nummer 1.

Att affärsjuristen fem dagar senare debuterar i ännu ett lärt sällskap, som justitieråd i Högsta domstolen, kommer dock näppeligen att leda till samma mediecirkus som den vi bevittnade i fredags.

Anders Olsson, Svenska akademiens tf ständige sekreterare och juristen Eric M Runesson, invald som ny ledamot i Svenska Akademien.

Runesson är en av fem domare som har fattat två vägledande domar om gränsdragningen mellan rån och grovt rån.

Det första fallet gäller två män som trängde sig in i en tobaksbutik och med våld och hot om att döda affärsinnehavarens dotter stal en klocka och ett halsband samt tvåtusen kronor.

Tingsrätten dömde mannen till fyra års fängelse för rån, medan hovrätten fann rånet grovt och lade till ett år.

Högsta domstolen ansluter sig till tingsrättens bedömning. Fyra års fängelse för rån av normalgraden. Visserligen blev brottsoffret sparkad och slagen över hela kroppen och hotad med startpistol, men våldet var inte livsfarligt.

Domar av det här slaget brukar rendera högt blodtryck hos vissa politiker, men ofin som jag är kan jag inte låta bli att påpeka att det är lagstiftaren som i brottsbalken prydligt har räknat upp vilka omständigheter som kan kvalificera brottet som grovt.

Dit hör inte våldet i tobakskiosken.

Om nu inte straffskärpningsivrande politiker vill kännas vid sitt eget ansvar för hur domstolar dömer kan möjligen det andra avgörandet skänka lindring och tröst.

Tre maskerade män som utrustat sig med en skarpladdad pistol och kofot slog till mot en guldbutik i Södertälje medan en fjärde person höll vakt utanför, för säkerhets skull med en stor kniv i handen.

Butiksinnehavaren knuffades omkull och blev slagen och medan montrar slogs sönder och länsades gjorde en av rånarna flera mantelrörelser med pistolen för att avskräcka kunder från att ingripa.

Tingsrätten dömde en av männen till sex års fängelse för bland annat grovt rån. Hovrätten höll med om att brottet var grovt, men sänkte straffet sex månader.

Den dömde överklagade och ville att brottet skulle betraktas som av normalgraden.

Högsta domstolen konstaterar att rånet var välplanerat och att rånaren riktade en skarpladdad halvautomatisk pistol mot kunder och gjorde flera mantelrörelser.

Inga av dessa omständigheter är i sig tillräckligt allvarliga. Men vid en helhetsbedömning och sammanvägning av hela situationen når kuppen ändå över ribban för grovt rån. Hovrättens dom fastställdes.

En i juridiskt hänseende viktig skillnad mellan fallen är vapnet. Vid det ena rånet användes en riktig pistol. I det andra ett som inte gick att skjuta med.

Hur offret upplevde situationen är av underordnad betydelse. Ett synsätt det går att ha invändningar mot. Den som har en replika riktad mot sig kommer sannolikt att känna lika stark dödsångest som den som har revolver som går att avlossa skott med upptryckt mot ansiktet.

Högsta domstolen har hur som helst ägnat sig åt det Högsta domstolen ska ägna sig åt: att staka ut terrängen för domare längre ner i hierarkin.

Möjligen var Runesson dock mer delaktig än vad han kommer att vara då Akademien för första gången med honom på stol 1 ska bestämma sig för om en sydamerikansk poet eller asiatisk dramatiker ska belönas med världens främsta litterära pris.

Följ ämnen i artikeln