Åkesson är inte dum när han kallar regeringen olaglig

Jimmie Åkesson (SD) anklagar ofta andra för att ljuga.

Söndagen den 10 februari inträffade något dramatiskt i svensk politik. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson sa då i en intervju i Svenska Dagbladet:

”Vi tycker inte att den här regeringen är legitim. Därför bör den avsättas.”

Med de orden avlägsnar sig Åkesson från att vara ledare för ett vanligt oppositionsparti till att vara motståndare till vårt politiska system.

Nej, jag överreagerar inte. Ord spelar roll. Åkesson är inte dum. Han vet vad han säger och han väljer att undvika det självklara för en oppositionspolitiker, att säga att han är motståndare till regeringens politik och ska söka stöd för att fälla den i nästa val.

Åkesson säger att regeringen inte är legitim, det vill säga olaglig.

Menar Åkesson att själva systemet som tillsatt regeringen är olagligt? Det ligger i så fall i linje med hans ständiga misstänkliggörande av det politiska systemets företrädare:

I en tv-debatt sa Åkesson om Annie Lööf: ”Du står och ljuger helt uppenbart...”

När Åkesson mötte Carl Bildt i en diskussion om EU sa han: ”Du ljuger folk rakt i ansiktet.”

När Åkesson kritiserade SVT:s valbevakning sa han: ”De krishanterar genom att ljuga...”

Inför en utfrågning i SVT sa Åkesson om Socialdemokraterna: ”Jag är förbaskat trött på lögnfabriken på Sveavägen 68. Löfven ljög i dag om att vi vill avveckla det kommunala utjämningssystemet.”

Fler uttalanden av Jimmie Åkesson:

Om finansminister Magdalena Andersson: ”Hon ljuger helt skamlöst.”

Om Socialdemokraterna: ”De ljuger, helt enkelt.”

I replik till Liberalernas Jan Björklund: ”Nu står du ju och ljuger.”

I ett replikskifte med socialminister Annika Strandhäll i Agenda: ”Du ljuger, vi satsar elva miljarder mer än vad du gör.”

I Sverigedemokraternas kampanjfilm: ”Det är ni Socialdemokrater, det är ni Moderater och det är ni i media som fortsätter att skapa problem för vårt land genom era vansinniga beslut, er oförmåga att utvärdera resultaten av er egen politik och framför allt genom era lögner... Och ni kommer att fortsätta att ljuga.”

Efter en budgetdebatt: ”Det är inte första gången jag uppfattar att Stefan Löfven står och ljuger rakt av.”

När Jimmie Åkesson i valrörelsens slutskede gav sig på radions P3 använde han inte ordet ljuga, men anklagelsen för systematisk lögn var med som undertext: ”En skitkanal. Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.”

Citaten jag räknat upp här har jag hämtat i en sökning i textarkivet. Det handlar inte om emotionella utbrott eller berättigad kritik om någon politiker faktiskt ljugit, det vill säga medvetet farit med osanning.

Uppräkningen gör inte anspråk på att vara komplett. Ändå visar den en världsbild, en politiker som underkänner det system han verkar i. Demokratin är ju en chimär om både politiska motståndare och media ständigt ljuger.

Jimmie Åkesson har mig veterligen inte uttryckligen underkänt systemet. Förrän nu, om han faktiskt menar att regeringen är olaglig.

Ord är grunden för samhället. Det är ingen tillfällighet att vår civilisations viktigaste dokument, Bibeln, beskriver alltings början så här: I begynnelsen var ordet.

Allt börjar med orden.

De kan användas som vapen för att förstöra och som byggstenar för att bygga upp. Ord kan vara läkande och ord kan vara gift. Med ständiga anklagelser om lögner bidrar Jimmie Åkesson till att bryta ner ett system han tycks hata.

Att förklara regeringen olaglig blir en logisk fortsättning på anklagelserna om lögner.

Men det är ingen slutpunkt.

Vilken är Jimmie Åkessons slutpunkt?