May har skänkt nytt liv till EU

Wolfgang Hansson

EU kunde inte ha fått en bättre ambassadör än Storbritanniens premiärminister Theresa May.
Alla dessa partier runtom i Europa som ville lämna EU har tystnat eller bytt fot.
Ingen vill gå igenom det kaos som britterna just nu tvingas uppleva. May har skänkt den Europeiska unionen nytt liv.

Det verkade så lätt när britterna hade sin folkomröstning. Ska vi vara med eller inte?
Vill vi inte så lämnar vi bara. Chop-chop! Ett snabbt hugg och sedan är det över.
Nu visade det sig att saken var lite mer komplicerad än så. Något otaliga experter varnat för. Men vem vill lyssna på experter i dagens värld när var och en begriper själv bäst. Experterna har ju dessutom fel med jämna mellanrum.
Runtom i Europa jublades det i EU-fientliga partier när britterna rösade för brexit. Nu var det vara en tidsfråga innan fler skulle lämna. Det spekulerades om Swexit, Frexit, Nexit och en massa andra utträden.

Den senaste tiden har stämningen svängt markant. Efter snart tre år av schackrande, smärtsamma förhandlingar, gränstvister och allmänt kaos har det börjat gå upp för människor hur otroligt komplicerat och komplext det är att lämna en union som man sammanflätats tätt med i decennier.
Theresa May har gjort sitt till genom att sköta processen på ett uppenbart oskickligt sätt. Ingen kan klaga på hennes uthållighet. Hon har verkligen kämpat heroiskt och fortsätter att göra det men hon startade brexit i helt fel ände.
Hon utlöste utträdesprocessen alldeles för tidigt utan en klar idé och utan att konsultera annat än en liten inre krets om vilken typ av brexit landet ville ha. I stället borde hon bjudit in till dialog med oppositionen för att nå en bred uppgörelse.
Hon satte ensidigt upp en mängd villkor och röda linjer som inte fick korsas. Hon försökte framstå som tuff och bestämd med snacket om att ”det är bättre att lämna utan ett avtal än med ett dåligt avtal”. Detta trots att det inte var hon som ägde processen utan EU.
Vidden av det såg vi i natt när EU-ledarna helt enkelt struntade i den begäran May kom med till toppmötet i Bryssel och  gjorde upp sin egen tidsplan som hon tvingades svälja.
May framstår nu som svagare och mer övergiven än någon gång tidigare under hela brexitdebaklet. Samtidigt som hon envist håller fast vid det skilsmässoavtal hon förhandlat fram. Vid sidan av det har hon ingen plan. Det enda hon kan hoppas på nu är att de hårdföra brexitörerna i hennes eget parti röstar för hennes avtal av rädsla för att det annars kanske inte blir någon brexit alls. Om talmannen i underhuset nu tillåter en tredje omröstning.

För alla som betraktar detta spektakel utifrån framstår det som ett fullständigt moras. Så illa skött och så illa genomtänkt att man undrar hur en av Europas mest framstående demokratier kunde hamna där.
Men för EU har det också fört det goda med sig att de övriga 27 medlemsländerna visat upp en sensationellt enad front i ett läge när det annars framstår som om unionen håller på att falla sönder med alla bråk kring migrationspolitiken, mer eller mindre överstatlighet och oenighet om den ekonomiska modellen.
I brexit är EU som de tre musketörerna. En för alla. Alla för en.
Jag befinner mig just nu i Ungern, ett av de länder som i allra högsta grad annars bidrar till destabiliseringen av EU. I går träffade jag en hög företrädare för partiet Vår nation, ett extremparti som står till höger om premiärminister Viktor Orbans regeringsparti Fidesz. Partiet är för en folkomröstning om att lämna EU men har nu lagt frågan på is.
– Vi vill inte ha det osannolika kaoset vi ser kring britternas utträde, säger Janos Argyelan, partiets tredjeman. Vi tycker fortfarande att EU är dåligt på många sätt men innan vi har en folkomröstning måste vi ha en mycket lång och djup debatt där vi noga går igenom vad som är nackdelarna med EU och vad som är fördelarna. Därefter ska vi bestämma om vi vill ha en folkomröstning.

Vår Nation är inte ensamma om att ha tänkt om. Se på så vitt skilda partier i Sverige som Sverigedemokratern och Vänstern. Se på Len Pens Nationell Samling i Frankrike eller Alternativ för Tyskland. För att ta några exempel.
Inför de stundande EU-valen har högerpopulister såväl som vänsterpopulister bytt fot om EU. De inser att det blir väldigt svårt att samla väljare för att hamna i samma hopplösa utträdesförhandlingar som britterna. Nu är de flesta partiernas mål i stället att förändra EU inifrån. 
Fortfarande sitter vi alla på läktaren och vet inte vad slutresultatet av brexit blir. Som Donald Tusk sa. Allt från krasch till ingen brexit alls är fortfarande möjligt.
Oavsett utgången så blir Theresa Mays eftermäle att hon åtminstone lyckades ena ett annars splittrat Europa.