Taximordets konsekvenser är orimliga
Livstids fängelse - eller fyra års vård.
Dagens dom om taximordet mot ungdomar i ungefär samma ålder är ett ovanligt tydligt exempel hur hårt den nya lagen kan slå.
Fem ungdomar dömdes i dag för mord eller medhjälp till mord av Uppsala tingsrätt.
Därmed skrivs det första kapitlet i det straffrättsliga avgörandet efter en utredning som inleddes då en 26-årig taxichaufför hittades hängande i ett träd i ett snötäckt naturreservat utanför Enköping i våras.
Det är ett komplicerat ärende och en intressant dom. Direkt bevisning i form av vittnen till mordet eller erkännanden saknas, i stället har åklagaren lyckats övertyga tingsrätten med en kedja av indicier.
Ett rep har köpts, ungdomarna har oförsiktigt nog i sms och chattar planerat brottet och pratat om hur mannen ska lockas till platsen, DNA har hittats på repet i trädet, samtal efter händelsen har avlyssnats.
Domen lär överklagas, men även om det finns vissa luckor i bevisningen finns det ingen anledning att förvånas om hovrätten delar tingsrättens bedömning av styrkan i åklagarens material.
Intressanta är också påföljderna. I årtionden fanns ett absolut förbud mot att döma personer under 21 år till lagens strängaste straff, en ordning som grundade sig i att vetenskap och forskning lärt oss att unga människors omdöme inte är färdigutvecklat och att de inte alltid förstår hela vidden av sitt handlande.
Men utvecklingen av den grövsta brottsligheten och samhällsvindar som blåser i auktoritär riktning gjorde experternas kunskap omodern.
Den som är myndig ska också kunna dömas till livstids fängelse. Så löd parollen från socialdemokrater och högerut och de längst ut till vänster som försökte resa invändningar var det i vanlig ordning ingen som lyssnade på.
En av de åtalade var 18 då mordet begicks. Han döms därför till livstids fängelse.
Två av den unge mannens bröder var 16 vid tillfället. Fyra års sluten ungdomsvård.
De tre döms för samma brott. De anses vara lika skyldiga. Tingsrätten finner ingen förmildrande omständigheter för någon av dem.
Ändå kommer en av dem vara inlåst i kanske 20 fler år än de två andra. Detta på grund av en ålderskillnad på två år.
Det går att argumentera för att utfallet är rimligt. Det går att argumentera för att det är orimligt.
Men vad vi nu än anser om den saken är detta ett osedvanligt pedagogiskt exempel på tröskeleffekterna som numera kan uppstå. Livstid hade blivit fyra års slutenvård om mördaren varit fem månader yngre.
Detta är ett mycket udda fall, men det finns ytterligare problem med nuvarande ordning som blir tydligare när det handlar om den organiserade brottsligheten.
När nu en 18-åring kan dömas till lagens strängaste straff, har det blivit mer lockande för gängledarna att rekrytera yngre torpeder.
Denna effekt varnade remissinstanser för, men lagstiftaren viftade bort invändningen.
Så gick det som det gick. Hittills i år har fler än dubbelt så många 16-åringar åtalats för mord som året innan.
Hur ska politikerna adressera den utvecklingen?
Åkesson har vevat om att 13-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse. Ett utspel som dessbättre har viftats bort av moderater och socialdemokrater.
Än så länge, är bäst att tillägga. För är det någonting den moderna kriminalhistoriska historien har lärt oss, är det att när de två statsbärande partierna har grymtat klart om att SD går för långt är det i regel bara en tidsfråga innan förslaget i modifierad form har blivit lag.
Ungdomsfängelser är på gång. Jag tror, givet de mord vi har tvingats vänja oss vid, att sådana dessvärre är nödvändiga.
Men det lär inte sluta med det. Mer kommer. Och det finns ingen anledning att utgå ifrån att förändringarna blir kloka och balanserade.