Åklagaren som är släkt med gängledare borde inte få arbeta operativt
”Utredning om tjänstefel läggs ner”, löd rubriken på ett pressmeddelande härförleden som mediehusen gäspade åt.
I en annan dimension av denna berättelse finns en mänsklig tragedi och en åklagare som rimligen aldrig mer kommer att kunna arbeta operativt med gängmål.
Detta trots att hon inte har gjort sig skyldig till brott, Åklagarmyndighetens kortfattade och byråkratiskt formulerade pressutskick handlade om just det, förundersökningen om misstänkt tjänstefel läggs till handlingarna, bevis saknas.
Detta trots att kvinnan givetvis inte kan rå för att hon är kusin med Ismail Abdo, en av de ledande figurerna i det numera splittrade Foxtrot-nätverket, en av de kriminella organisationer som mördar och spränger och sprider skräck och förstörelse.
Detta trots att hennes enda försyndelse är att ha brustit i omdöme: hon borde ha sagt ifrån på skarpen då hon utsågs att leda brottsutredningar med förgreningar till nätverket.
På den punkten är i och för sig åklagarens chef betydligt mer klandervärd, men alla som har varit med i yrkeslivet ett tag vet att om chefen är korkad tvingas underlydande vara kloka.
Låt mig få rekapitulera:
SVT avslöjade i september förra året att en åklagare som har utrett grova brott med kopplingar till Foxtrot är släkt med en av de tongivande männen i det numera raserade nätverket.
Yrvaket kopplade Åklagarmyndigheten in säkerhetsavdelningen, ett tillsynsärende inleddes, åklagaren stängdes av från operativt arbete och efter en tid startade även en förundersökning.
Viktigt i sammanhanget är att kvinnan berättade för SVT att hon informerat sin chef om släktskapet, ett påstående som den överordnande har bekräftat.
Det här är med andra ord ingenting hon har smusslat med gentemot ledningen.
Icke desto mindre finns det skäl att ställa frågor.
De här gängen är som bekant fullständigt hänsynslösa och kan tänka sig att gå mycket långt för att pressa information ur en släkting som har en central position inom det brottsbekämpande arbetet.
Det har just denna åklagare personligen fått erfara, det var en förhållandevis nära släkting som dog då mamman till en gängledare mördades.
Och det var denna åklagare som hotades då en gängkriminell man höll en livesändning på Instagram som sågs av cirka 20 000 användare i höstas.
Men gängen behöver inte nödvändigtvis använda sig av utpressningsliknande metoder för att få information ur en släkting.
Till synes harmlösa frågor ställda i vänlig ton och utan ett underliggande hot kan ge svar som är värdefulla för en kriminell.
Det är i det ljuset åklagarens situation måste ses.
Hon har sagt att hon inte har kontakt med sin kriminella släkting på flera år, det är säkert sant, men sant är också att hon som privatperson har besökt honom i fängelse.
Så vad händer nu med denna etiskt och arbetsrättsligt komplicerade historia? Från arbetsgivaren hörs endast mummel.
Men jag vet så mycket som att åklagaren inte har kommit tillbaka till operativt arbete, trots att förundersökningen om brott lades ner för ett par veckor sedan.
Kollegorna har fått information om att hennes omplacering till utvecklingscentrum, där myndigheten vässar kunskap och metoder, har förlängts. I övrigt är det tyst.
Det här är en så sorglig och eländig situation.
En människa som inte kommer från den akademiska övre medelklassen, som gjort en klassresa, tagit sig igenom juristutbildningen, kämpat sig till sitt drömjobb.
Hon förtjänar inte att befinna sig i den här hopplösheten.
Åklagaren har dessutom en bakgrund som är värdefull för myndigheten: i ett mångkulturellt Sverige vore det förödande om brottsbekämpningen endast bedrevs av personer som i forskning på fritiden upptäcker att de är ättlingar till Gustav Vasa.
Men det går inte att komma runt att denna person utgör en säkerhetsrisk. Det skulle vara anmärkningsvärt om hon kom tillbaka som förundersökningsledare i gängrelaterade mål.
Det finns gott om åklagare vid distriktet i södra Stockholm som inte är imponerade av hur ledningen har hanterat soppan. Källor pratar om en förtroendekris.
Men ytterst handlar detta om allmänhetens förtroende för Åklagarmyndigheten.