Assange-röran är en djupt sorglig historia

Julian Assange på Ecuadors ambassads balkong.

Cirkusen runt Julian Assange har genom åren lett till en del besynnerliga reaktioner hos vissa människor.

Nytt rekord i disciplinen torde ha slagits i samband med att FN-gruppens bisarra rapport släpptes i fredags.

Möjligen finns det ingen anledning att förvånas.

De brott som Wikileakgrundaren eventuellt har begått har lockat allsköns knäppisar och troll ända sedan två kvinnor för drygt fem år sedan anmälde honom.

I röran samsas allt från folieheattar som tror att CIA arrangerade en honungsfälla till haverister som har inbillat sig att den svenska sexualbrottlagstiftningens egentliga syfte är att hindra män från att få ligga med kvinnor.

Och som om det inte var nog med elände så har internationella celebriteter som filmregissören Ken Loach och journalisten John Pilger blandat ihop saker och krävt att anklagelserna ska läggas ner eftersom Wikileaks har åstadkommit någonting viktigt.
Ny nivå har dock nåtts de senaste dagarna, sedan UNWGAD, FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövanden, kommit fram till att Assange är just godtyckligt frihetsberövad sedan flera år och borde få lämna Ecuadors ambassad som en fri man.

"Assange har fått rätt av FN", trumpeterade Aktuellt i fredags som om självaste säkerhetsrådet har författat en resolution som är folkrättsligt bindande, den pensionerade åklagaren Sven-Erik Alhem slog myndigt fast att beslutet kan få "förödande konsekvenser för Sveriges anseende" om inte hänsyn tas till en rapport som saknar all juridisk betydelse och en av Assanges advokater, Per E Samuelsson, stod i tv och försökte lura i tittarna att Sverige och Storbritannien måste följa utlåtandet.

Assange själv stod på en balkong, viftade med sitt FN-dokument och hotade med rättsliga konsekvenser, vilka nu de kan tänkas vara, om inte utredningen mot honom omedelbart läggs ner.

Det borde omöjligen ha kunnat bli värre, men så kastade sig visselblåsaren Edward Snowden ut på Twitter och förkunnade för sina miljontals följare att diverse diktaturer kommer att kunna rycka på axlarna åt FN eftersom London och Stockholm har avfärdat den juridiska analysen, som om inte skurkstater redan tidigare har gjort lite som de vill.
I själva verket är utlåtandet, för att tala med Mårten Schultz, professor i civilrätt, möjligen "det konstigaste kvasijuridiska dokument" som har författats.

UNWGAD, FN:s arbetsgrupp om godtyckliga frihetsberövande, strösslar bland sina 101 punkter frikostigt till artiklar till bland annat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som innehåller bestämmelser om att godtyckliga anhållanden inte får förekomma, att alla är berättigade till en rättvis rättgång och att tortyr är förbjudet.

Det är en majoritet, tre av fem, i gruppen som står bakom beslutet. Den fjärde är en kvinna som ansåg sig jävig för att hon liksom Assange kommer från Australien och deltog därför inte. Den femte, en jurist från Ukraina, reserverade sig på goda grunder mot beslutet.

Redan från början går det snett för den stackars majoriteten. Det påstås att det godtyckliga frihetsberövandet inleddes med att Assange satt häktad i tio dygn i London år 2010 eftersom Sverige hade begärt honom utlämnad.

Jaså? Godtyckliga frihetsberövanden handlar om att lagar inte följs. Människor berövas rätten att försvara sig och saknar möjlighet att överklaga beslut.

Den misstänkte sexbrottslingen hade redan från början en stab av advokater runt sig och har till fullo utnyttjat sin möjlighet att föra sin sak uppåt i den rättsliga hierarkin.

Sedan följde, enligt FN-gruppen, 550 dygn i husarrest med "hårda restriktioner". Restriktioner som dock inte var hårdare än att Assange var helt fri att lämna sin arrest för att delta i de juridiska förhandlingarna.
Och efter detta är det dags för det knasigaste av allt. Åren på ambassaden ingår i det felaktiga frihetsberövandet.

Ursäkta? Sanningen är att Assange flydde till ambassaden i samband med att Storbritanniens högsta domstol sommaren 2012 beslöt att han skulle skickas till Sverige i enlighet med den europeiska arresteringsordern.

Han har hela tiden varit fri att stiga ut på gatan. Att han omedelbart skulle gripas för att ha brutit mot sitt borgensåtagande och för att sättas på ett plan till Stockholm är juridiskt sett en helt annan historia.

Konstigheterna stannar dessvärre inte där. FN-gruppen går så långt som till att kräva att Assange ska få skadestånd. Det är onekligen ett optimistiskt försök att sätta en ny juridisk standard för misstänkta brottslingar. Håll dig undan rättvisan – och få ekonomisk kompensation för mödan.

"Löjeväckande", var den brittiska utrikesministern Philip Hammonds kommentar till UNWGAD:s slutsatser. Det är svårt att inte instämma.

De senaste fem årens röra är i grunden en djupt sorglig historia. Assange har inte fått sin sak prövad. Inte heller de två kvinnorna har fått det.

Att delar av en arbetsgrupp i FN sällar sig till den knäppgöksindustri som har vuxit fram kring fallet gör inte saken bättre.  

Bakgrund: Detta har hänt i Assange-fallet

Efter ett besök i Sverige 2010 misstänktes Assange för fyra sexbrott i landet: en våldtäkt, två sexuella ofredanden och ett fall av olaga tvång.

Den 24 augusti 2010 anhölls han i sin frånvaro.

Sedan dess har han hållit sig borta från Sverige, eftersom han fruktar att Sverige ska överlämna honom till USA.

Julian Assange.

1 september 2010: Förundersökningen återupptas och rubriceringen ändras tillbaka till våldtäkt av överåklagare Marianne Ny.

18 november 2010: Stockholms tingsrätt häktar Assange i sin frånvaro. Polisen efterlyser honom internationellt.

7 december 2010: Assange grips i London av brittisk polis. Han släpps fri mot borgen efter en dryg vecka.

24 februari 2011: Brittisk domstol beslutar att Assange ska överlämnas till Sverige.

14 juni 2012: Efter en juridisk långbänk sätter brittiska Högsta domstolen punkt för Assanges överklaganden.

19 juni 2012: Assange flyr från sin husarrest för att söka politisk asyl på Ecuadors ambassad i London.

16 augusti 2012: Ecuador beviljar Assange asyl.

16 juli 2014: Stockholms tingsrätt beslutar att Assange ska vara fortsatt häktad i sin frånvaro. Åklagaren upprepar att Assange måste till Sverige för att förhöras.

13 mars 2015: Åklagare Marianne Ny begär att få förhöra och ta dna-prov av Assange i London.

Augusti 2015: Ett fall av olaga tvång och två fall av sexuella ofredanden preskriberas.

December 2015: Ecuador och Sverige kommer överens om ett avtal som ger Sverige möjlighet att förhöra Assange.

21 januari 2016: Ecuador säger nej till den svenska åklagarens begäran om att få förhöra Wikileaks grundare Julian Assange i London. Ecuador vill själv hålla i utredningen.

5 februari 2016: FN-gruppen UNWGAD säger att Assange är ”godtyckligt frihetsberövad” och uppmanar Sverige och Storbritannien att släppa honom fri. Detta trots att det är Assange själv som valt att isolera sig på Ecuadors ambassad.

11 augusti 2016: Ecuadors ambassad säger att Sverige kommer att få förhöra Julian Assange i London.

14 september 2016: Åklagarmyndigheten meddelar att Assange kommer att förhöras i London den 17 oktober. Skjuts senare upp en månad.

14 november 2016: Julian Assange förhörs på ambassaden av en ecuadoriansk åklagare. Svensk åklagare närvarar – men får inte ställa frågor.
 

Läs också:

17 juni 2014: Assange chattar på Aftonbladet om anklagelserna och livet på Ecuadors ambassad – läs hela chatten här.