Gunnars mamma om åtalet mot chauffören: ”Jag är väldigt förbannad”

Johanna Rapp

Tre barn dog och 38 personer skadades efter busskraschen i Sveg – busschauffören åtalas nu för bland annat vållande till annans död.

14-årige Gunnar Wulf Karlsson var ett av barnen som omkom.

– Tidigare har jag sagt att det spelar ingen roll vad som hände – eftersom Gunnar inte finns kvar här ändå. Men jag har omvärderat det, för det spelar faktiskt roll om någon är vårdslös eller inte tar ansvar, säger Gunnars mamma, Jenny Wulf.

Larmet om bussolyckan i Sveg inkom till polisen söndagen den 2 april klockan 07.07, förra året.

38 personer skadade sig och samtidigt miste tre barn livet. En av dem var 14-årige Gunnar Wulf Karlsson.

– Den första tiden var allt bara kaos. Jag gick omkring och skrek och tänkte att det här kan inte stämma, fastän jag visste att han inte fanns. Då var det inte längtan utan kaos och panik. Sedan började längtan komma och den kommer lite som sorgen, i sjok, säger Jenny Wulf, mamma till Gunnar.

Under onsdagen meddelade åklagare Mikael Bäckström att busschauffören åtalas för vållande till annans död, vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada.

– Vi har vetat att det ska ske ett åtal ett tag. Det som blev en nyhet för mig var att det bara var busschauffören som åtalas och inte bussbolaget, som jag hade önskat. Det är en väldigt märklig känsla, och jag är väldigt förbannad, säger Jenny Wulf.

”Svår sömnighet”

Enligt åklagaren har bussbolaget följt vad lagstiftningen säger om kör- och vilotid och det finns ingen misstanke om att chauffören brutit mot de reglerna.

– Utredningen visar att chaufförens koncentration och vaksamhet har varit sänkt på grund av svår sömnighet, även om det inte säkert kan fastslås att insomnande ägt rum vid olyckan, säger kammaråklagare Mikael Bäckström.

Själv nekar föraren till brott.

– Bussföraren är förvånad över åtalet. Det känns som det bygger på uteslutningsmetoden. Om ingen annan är skyldig måste det vara han, säger hans försvarsadvokat Ulrik Smedberg till TT.

”Längtar ihjäl mig”

I vår skulle Gunnar egentligen ha gått ut nian och varit upptagen med skolavslutning och bal. I stället får hans klasskompisar fira det steget i livet utan honom.

– Jag tänker också på Gunnars kompisar som också var med på bussen och många av dem är skadade. Det finns så många delar jag mår dåligt av och att vi inte är en hel familj längre och jag längtar ihjäl mig efter Gunnar och det går inte riktigt att förlika sig med att han är borta, säger Jenny Wulf.

Hon beskriver sin son som en gänglig kille, med stora blå ögon:

– Och alltid med ett leende och väldigt mycket räv bakom örat. Väldigt intelligent och med hög integritet. Han var snabbtänkt, älskade sport och hade inga problem med att ta för sig. Den största grejen är nog ändå den glädjen han sprider. Med pranks och spel. Han vågade ta för sig och var generös och älskvärd.

Vad för pranks höll han på med?

– Han kunde göra vilka pranks som helst, alltifrån att kasta vattenballonger till att lägga ströbröd i ens säng, mellan lakanen. Eller sätta plastfilm över toastolen eller tejp över kranen, det var allt! Jag fattade inte var han fick alltifrån. Han var väldigt kreativ.

Jenny Wulf menar att det är viktigt att vi vågar tala om sorgen och saknaden.

– Jag hoppas att det kan ge tröst till personer som befinner sig i liknande situationer genom att våga prata om min. Folk är ofta rädda för sorg och vågar inte möta oss som har det, då blir vi som dubbelt bestraffade. Vi måste våga prata med varandra.