Toppolitikern sextrakasserad: ”Känner enorm maktlöshet”

Olof Svensson

Dödshoten och trakasserierna kom på handskrivna lappar i brevlådan – eller via sms när barnen skulle äta mat.

Till slut undvek Rossana Dinamarca (V) folksamlingar av rädsla för angreppen.

– Det är en enorm maktlöshet när man känner att man inte kan skydda sina barn, säger hon.

Rossana Dinamarca, 41 är en av målsägarna i åtalet mot 36-åringen som misstänks för en rad sexuella ofredanden mot politiker.

Från april till oktober förra året mottog hon sms och telefonsamtal – flera med mycket grovt innehåll.

”Hemma hos systern”

– Det första sms:et fick jag när jag var hemma hos min syster. Barnen var i trädgården och hoppade studsmatta. Jag tänkte: ”Var fan är den här personen någonstans”. ”Kan det vara en granne?”.

Ett annat kom när hon stod och stekte pannkakor till sina barn.

– Jag blev på min vakt. Nästan lite paranoid. Ett tag kände jag obehag att vara i stora folksamlingar där jag inte hade kontroll.

Hot och trakasserier har följt Rossana Dinamarca under hela hennes politiska karriär. I början av 2000-

talet, då hon blev invald i riks­dagen, var det vanligast med telefonsamtal och handskrivna lappar. Numera kommer det i alla kanaler.

”Finns en gräns”

Mejl, sms, Facebook och sociala medier är lika vanligt förekommande. 

– Ett tag kan man nog vara ganska hård. Slå ifrån sig och tänka att det bara är idioter. Men det kommer till en gräns. Det är något som bryter ytan och kryper in.

”Din skithora”

Hon tar upp mobilen och visar en bild på ett handskrivet brev, som skickades hem till henne två dagar innan jul­afton:

”Ditt jävla kommunistpack, din skithora. min högsta önskan är att lägga snaran om din hals och sedan sparka undan stolen. Se dig, ditt röda avskum sprattla och kvida hade gett mig en orgasm. Undertecknat Tjuren med polare”.

Brevet kommer inte från samma man som misstänks ha skickat sms:en. Men hoten och de sexuella anspelningarna går igen.

– Det värsta har varit att läsa det när mina barn är närvarande. Det är en enorm maktlöshet när man känner att man inte kan skydda sina barn, säger Rossana Dinamarca.

Hur påverkar det dig?

– Jag tänker efter mer när jag ska göra något offentligt eller när jag rör mig i publika sammanhang. Jag läser av, blir på min vakt.

Har det fått dig att avstå från att medverka i vissa sammanhang?

– Man får hela tiden uppmaningar att inte prata om den här typen av hot. De som skickar de här grejerna har som syfte att skrämma mig, att få mig att må dåligt och bli kränkt. Att säga att de lyckats med det, det är inte så lätt.

”Känner oss ensamma”

Varför väljer du att prata om det?

– Jag tror att tystnaden gör att vi som blir utsatta känner oss väldigt ensamma, men också att andra inte ser vidden av det här problemet. Samhället måste se allvaret i det här. Det är ett hot mot demokratin. Jag tror inte att det tystar mig. Men de som är i början av en politisk karriär och får det här, och sedan kanske lägger ner. Det visar att vi måste prata om det här.

Vad kan samhället göra?

– Rättegången är viktig. Det visar att det inte går att gömma sig. Även om många anmälningar läggs ner så finns det uppenbart metoder att komma åt det. Det handlar om vilja, men också om resurser och kunskap. Man måste sätta ner foten och säga: det här är inte okej.