Muf-ordföranden: ”Då skulle jag lämna partiet”

Uppdaterad 2018-03-26 | Publicerad 2018-03-25

Muf:s ordförande Benjamin Dousa tänker kämpa hårt för att Ulf Kristersson ska bli statsminister.

Men bara på ett villkor – att han gör allt i sin makt för att få igenom så mycket moderat politik som möjligt framöver.

– Om Moderaterna skulle ingå en ny Decemberöverenskommelse skulle jag lämna partiet, säger han.

När Benjamin Dousa, 25, tog över som ordförande i Muf hösten 2016 intog han den ledande rollen i Sveriges största ungdomsförbund och fick en plats i Moderaternas partistyrelse på köpet.

Inom den moderata rörelsen är Muf en viktig maktfaktor, man utgör en fjärdedel av medlemmarna. Partiledaren Ulf Kristersson kan alltså inte slå dövörat till när Dousa för fram sina krav.

Och krav och åsikter har han gott om.

När Aftonbladet träffar Muf-basen kan han se tillbaka på en stökig mandatperiod.

Sedan förlustvalet 2014 har Moderaterna slängt arvet efter Fredrik Reinfeldt över bord, lagt om som sin politik på en rad områden och svajat i sin relation till Sverigedemokraterna.

Och framför allt har man gått igenom den tuffaste krisen på årtionden, vilket slutade med att Anna Kinberg Batra avsattes.

Dousas beskrivning påminner om en berg- och dalbana.

– Efter valet 2014 var många arga över att vi moderater inte tyckte något. Det politiska förnyelsearbete som Anna Kinberg Batra drog i gång gjorde att man blev stolt över partiet igen.

– Sedan kom en otroligt turbulent period. Så fort jag träffade väljare och kompisar var diskussionsämnet alltid hur dåliga M var. Det sätter ju tonen även internt i ett parti och ett ungdomsförbund.

”Blir ingen enkel resa”

Även samarbetet i Alliansen har svajat de senaste åren. I höstas var det många debattörer som dödsförklarade samarbetet efter att de fyra partierna slavrat bort det momentum man skaffat sig efter regeringskrisen runt Transportstyrelsen.

Men Benjamin Dousa menar att läget ser ljust ut.

– Om man drar ut tidshorisonten över 10- 20 år skulle jag säga att de borgerliga partierna är mer enade än någonsin. Det gäller synen på skatter, kärnkraft och Nato. Det är bara migrationsfrågan som splittrar nu. Och hade jag sagt det 2004, att det skulle vara så i framtiden, hade folk skrattat.

Men migrationsfrågan då, det är ändå en av väljarnas viktigaste frågor?

– Ja, man kan inte sopa det under mattan och tro att det blir en enkel resa. Men vi är i opposition nu och behöver inte vara helt eniga i allt. Det måste för tusan spela roll om Centerpartiet får 15 procent och vi det samma, eller om de får 7-8 procent och vi 25. Det måste göra skillnad i regeringspolitiken. 

Men samtidigt som Dousa hyllar Alliansens styrkor har han själv varit en hård kritiker av framför allt C-ledaren Annie Lööf. Det har handlat om att hon, precis som Jan Björklund, inte varit beredd att gå fram med en gemensam Alliansbudget.

Vad är problemet?

– Vi hade kunnat få en Alliansbudget. I höstas var både Kristdemokraterna och vi öppna för att lägga fram en gemensam budget, vilket skulle ha inneburit skattesänkningar för vanligt folk och att vi kunnat ta steg för att lösa integrationsfrågan.

– Men då sa L och C nej, och det var det min kritik handlade om. Sedan är den eviga frågan SD:s roll. Men låt de rösta som de vill.

Är du orolig för att C och L ska svaja på valnatten?

– De har ju varit väldigt tydliga nu med att de kommer rösta nej till Stefan Löfven i statsministeromröstningen. Så där är jag inte särskilt orolig. Det har SD också sagt att de ska göra, så logiskt bör han falla. Men vad som händer i andra, tredje fjärde talmansrundan. Det återstår att se.

Skulle inte ni kunna köra er politik än mer ”in i kaklet” om ni samarbetade med SD?

– Jag vill inte det. M måste bli bättre på att tydliggöra den fundamentala ideologiska skillnaden mellan Alliansen och SD. Det handlar om synen på marknadsekonomi, internationellt samarbete och den enskilda människan kontra kollektivet.

– Men med det sagt. Jag som moderat vill ha strängare straff och fler poliser. Om SD också vill det kan jag inte ändra mig och dra tillbaka mitt förslag.

Muf:s ordförande Benjamin Dousa.

”Det var inte jättekul”

M var ett av de parter som drev på för att Decemberöverenskommelsen skulle komma till efter valet 2014. Det fick man äta upp, den interna kritiken blev massiv och när KD bröt uppgörelsen andades den dåvarande M-ledningen ut.

Hur mycket skada har ni tagit av DÖ?

– Ganska mycket, tror jag. Jag själv kände att det inte var jättekul att engagera mig när vi var ett stödparti till Socialdemokraterna. Det var inte därför jag gick med i Muf för drygt tio år sedan. Och jag kan vara tydlig med att om M skulle ingå en ny Decemberöverenskommelse skulle jag lämna partiet.

Varför då?

– Jag blev moderat för att min morfar flydde från kommunistkontrollerade Tjeckoslovakien. Han har drivit en städfirma i nästan hela sitt liv. Jag har med mig värderingar om att man stå på egna ben, göra rätt för sig och se vikten av individens frihet. Att stötta S är motsatsen till det.

Hur förklarar du er uppgång efter att Kristersson tog över?

– I grund och botten har inte jättemycket hänt. Politiskt tycker vi fortfarande samma saker. Men tonen har förändrats, vi är lite mer positiva och optimistiska. Problemet var att väljarna inte hade förtroende för vår partiledare, det spelar stor roll. Jag ville att Anna skulle bli statsminister men uppenbarligen ville inte väljarna det.

– Det finns en del i partiet som drabbats av övermod och tror att det är öppet mål inför valet. Det tror inte jag. Men nu är det match i svensk politik igen.

Varför är det viktigt att vara positiv, är inte ert jobb att kritisera regeringen?

– Ja, men man måste också vara sanningsenlig. Det är klart att jag vill byta regering och tycker att de missköter många saker: jobben, polisen och försvaret. Men vi har det ändå ganska bra i Sverige. Jag tror fler känner igen sig i den beskrivning som vi har nu.

”Måste vinna SD-väljare”

Inför höstens val menar Dousa att den stora uppgiften för M-ledningen är att hålla ihop Alliansen så att alla, hela vägen, är redo att rösta bort Stefan Löfven.

Och för partiet?

– Där är utmaningen att å ena sidan försöka vinna tillbaka SD-väljare som lämnade oss både 2010 och 2014, men samtidigt inte tappa det andra benet. Det är svårt och jag vet inte riktigt om partiledningen lyckats få ihop den cocktailen ännu.

Benjamin Dousas egen livshistoria har också rönt uppmärksamhet sedan han valdes. Han är uppväxt i Stockholmsförorten Husby utanför Stockholm med en ensamstående mamma. I sin ungdom pratade han så dålig svenska att hon flyttade honom till en skola i stan.

Husby är ett invandrartätt område som ofta uppmärksammas i media, både arbetslösheten och kriminaliteten är hög. Just frågan kring integrationen av människor som kommer till Sverige är en fråga som Muf driver hårt inför valet.

Ungmoderaternas vill att det ska ställas hårdare krav på de som kommer, man vill se sänkta bidrag och begränsad tillgång till välfärd. Men samtidigt vill man öppna upp arbetsmarknaden för nyanlända genom sänkta ingångslöner och skatter.

Är ett rött skynke för vänstern

Dousa är tydlig med att klyftorna i samhället skulle öka, men att det i sig inte är något problem. Det har gjort honom till ett rött skynke för vänstern.

Era kritiker säger att det här skulle cementera ett nytt klassamhälle där människor jobbar för låga löner de inte kan leva på.

– Låga inkomster är bättre än inga inkomster. Det viktigaste i ett sådant samhälle, med större skillnader, blir att man kan röra sig. Min egen mamma jobbade hela min uppväxt som städare. Det var inte självklart att jag skulle bli Muf-ordförande eller gå på bra gymnasieskola och universitet. Det är fler som kan och behöver göra den resan i Sverige.

Det ska vara mer upp till individen om man lyckas?

– Definitivt. Det är min huvudkritik av tjugo år tid av misslyckad svensk integrationspolitik. Under etableringsprocessen har de som kommit alltid fått höra att deras välgång är någon annans ansvar. Det offentliga har ett viktigt ansvar, men till syvende och sist har man som enskild människa en plikt innan man kräver massa rättigheter.

– Det svenska är ju alltid att man vill vara snäll och solidarisk. Det tycker jag också att vi ska vara, men att bry sig handlar ofta om att ställa krav.

Efter att Ulf Kristersson valdes till ny M-ledare har en gammal tv-intervju med honom från sent 1980-tal, där han argumenterar för fri invandring och öppna gränser, dykt upp i rutan igen. Även Dousa har sett intervjun.

– Linjen är egentligen oförändrad. I grund och botten har vi i Muf en vision om fri rörlighet. Men det går inte att kombinera en välfärdsstat med helt fri invandring. I dagens läge måste staten belåna sig för att finansiera migrations- och integrationskostnaderna. Vi tycker att det är rimligare att de individerna som kommer får betala det själva. Här skiljer vi oss mot moderpartiet.

Muf:s ordförande Benjamin Dousa.

Har Kjell-Olof Feldt som förebild

– De vill behålla mer av välfärdsstaten men också ha mer restriktiv invandringspolitik. Vi kan tänka oss att tumma mer på välfärdsutbudet för asyl- och anhöriginvandrare men också ha lite friare rörlighet.

Det är inte bara Dousas uppväxt som gör att han sticker ut i M.

När han får frågan om vem som är hans politiska förebild i svensk politik blir svaret Kjell-Olof Feldt, socialdemokrat och mångårig finansminister på 1980-talet.

– Han började som ett vanligt arbetarbarn, kom in på universitetet, läste ekonomi och började engagera sig politiskt. Den politiska resan kan jag känna igen mig i.

Vill du ha politiknyheter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Samhälle på Facebook!